Hälften av Velamsund (187 dagar)

Vi har skaffat bil, så det blev lite lättare att ta sig till relativt avlägsna Velamsund än vad det hade varit med kollektivtrafiken. Flickvännen och hunden var nöjda med att sitta still eller bada medan jag flängde runt i skogen med min iPhone (och Friska Nacka-appen) i handen.

Lantlig stämning, men de flesta kontrollerna göms i skogen.

Det var hyfsat svår terräng att ta sig igenom för att nå flera av kontrollerna. Jag försökte tänka på min flickväns varnande ord om att det bara är en vecka till Jubileumsmarathon och inte läge att skada sig. Jag började med de sex kontrollerna öster om Velamsund och den närmast teaterplatsen. Sedan blev det en lätt lunch. Innan vi åkte därifrån tog jag tre till. 10 av 20 avklarade, resten får vänta till augusti.

Effektiv löptid och sträcka blev bara 46 minuter och 7,5 kilometer, men jag tyckte ändå att det kändes rätt lagom. Det jobbigaste var att det kliade fruktansvärt på benen direkt efteråt. Kanske var det en hel del myggbett och en och annan rispa från terrängen, men det såg också ut som någon typ av allergisk reaktion. Lite amatörmässigt med orientering i shorts, men det var väldigt varmt idag.

The whole 46145 yards (188 dagar)

En vecka till Jubileumsmarathon. En vecka till semester. Jag kommer med andra ord inte vara mindre stressad eller bättre förberedd inför loppet än vad jag var när jag sprang Stockholm Marathon.

Förhoppningsvis blir det ändå roligt att springa en annan mara, för jo, jag tänker nog välja att springa den fulla distansen. I vilket fall kan jag betrakta loppet som ett nyttigt långpass inför Lidingöloppet.

Fartlek på kvällskvisten (189 dagar)

Min Garmin 410 har betett sig lite underligt den senaste tiden. Bland annat tar det väldigt lång tid att få satellitkontakt. Jag är lite orolig att det är något fel på den. Nu på kvällen blev jag färdig att starta klockan precis samma sekund som elljusspårets belysning tändes.

Egentligen ville jag springa tre varv på Björkhagsspåret — ett lugnt, ett normalt och ett snabbt — men det var snart tydligt att vad jag ville och vad jag ville var två helt olika saker.

Efter en tung första kilometer på ca 5:30 bestämde jag mig för en fartökning (och ett kortare pass). Det kändes nästan som tävlingsfart. Andra kilometern gick på 4:20, men istället för att öka ytterligare så återgick jag till lugn lunk. Det var först efter 2,5 kilometer som jag bestämde mig för hur jag skulle springa resten av passet.

Den nya planen var att bygga på med Kärrtorpsspåret, där springa ytterligare en snabb kilometer och sedan avsluta med en lugn kilometer. Efter den tredje kilometern ökade jag alltså farten igen, och även den här gången blev det en kilometer på 4:20. Sedan lunkade jag resten av vägen hem.

Den tråkiga avslutningen på dagen var att överföringen av träningspasset från klockan till datorn inte fungerade. När jag sedan kollade historiken i klockan syns inte passet där heller. Hur ska det nu gå i Playitas-utmaningen på jogg.se?

En försmak av augusti? (190 dagar)

Vi var ute på kvällspromenad med hunden när jag såg en orienterare korsa Björkhagsspåret. Inget märkvärdigt med det, men just den här orienteraren såg ut att ha ett antal metallstolpar i ena handen. Det såg faktiskt precis ut som den typen av stolpar som används som kontroller i NackaOrienteringen Friska Nacka.

Björkhagen och Hammarbyhöjden är området för kontrollerna i augusti. Kan det vara möjligt att de sätter ut stolparna redan nu med flera veckor kvar till kartsläppet? Räknas kontrollerna om man hittar dem redan nu, utan karta? Jag riskerar att halka efter i topplistan, för jag har ännu inte bestämt om jag ska ta mig ut till Velamsund i helgen för att pricka av julikontrollerna.

Anmälan öppen till Barcelona (191 dagar)

Idag öppnade anmälan till Barcelonas halvmarathon, Mitja Marató de Barcelona. Datumet för loppet är 17 februari 2013. Det här är ett lopp jag ser fram emot att springa igen, inte bara för att mitt personbästa på distansen är från Barcelona 2011.

Till loppets fördelar räknar jag dessutom att Barcelona är en trevlig stad, klimatet vid den tiden på året är perfekt för löpning och anmälningsavgiften är blygsamma €25! Om man inte är bland de 12000 första anmälda stiger anmälningsavgiften €4, vilket jag kan leva med. Vilka hänger med?

Seedad i Lidingöloppet (192 dagar)

Jag anmälde mig till Lidingöloppet nyligen och har varit lite orolig för vilken startgrupp jag skulle hamna i. Nu ser jag att de tycks ha tagit hänsyn till mina angivna meriter och placerat mig i 1C.

Bättre hade jag inte kunnat vänta mig. Start klockan 12:30 med tio minuters marginal till de som är närmast bakom.  Jag startade i grupp 2 när jag sprang Lidingöloppet 2010, men det är i 1C jag ska stå om jag ska göra en bättre tid än sist  — och inte riktigt har medaljtid inom räckhåll...

Långpanna (193 dagar)

”Du ser snabb ut” sa grannen när jag var på väg ut. ”Tanken är att jag ska vara uthållig” svarade jag. ”Långpanna” konstaterade han, kanske också med hänvisning till att jag bar ryggsäck. Klockan var ett par minuter över tio. Mitt mål med dagen var uppåt 25 kilometer, en tiondel av slingan runt Fuerteventura i tävlingen på jogg.se.

Jag saknar ett längre spår att basera mina långpass på. Som det är nu tänker jag bara att jag springer mot Hellasgårdens spår och kanske gör ett varv på det gröna spåret i kombination med något annat. Idag ville jag egentligen springa så med tanke på det blöta underlaget, men så tänkte jag att regnvatten försvinner snabbare än smältvatten.

Det var en del lerpölar lite varstans, men det gick oftast att ta sig runt dem. Jag försökte hålla mig springandes samtidigt som jag ville undvika att skita ner mina DS Trainers som ju sköljdes rena och fina när jag sprang Stockholm Marathon.

Istället för att vända tillbaka där Sörmlandsleden går från etapp 1 till etapp 2 fortsatte jag vägen framåt, nyfiken på var jag skulle hamna. Skulle det inte kännas rätt kunde jag ju alltid vända tillbaka igen. Det är kul att springa där jag inte varit förut, men jag vill inte hamna längre bort än att jag kan ta mig tillbaka till fots. Jag nådde ett vägskäl efter precis en timme och stannade för att fotografera hästarna samt äta och dricka lite.

Jag kollade också kartan på mobilen så att jag säkert visste att nästa grusväg tog mig i rätt riktning. Jag såg ganska många andra löpare, bland annat en äldre man i bar överkropp som höjde handen till hälsning och sa hej. Jag svarade på samma sätt och sprang glatt vidare, snart tillbaka på det gröna spåret lagom till det tuffa partiet.

Det gick inte fort i sommarvärmen. Tempot var för det mesta strax under sex minuter men gled över när jag sprang uppför branta backar. Efter en brant backe tog jag ännu en paus för att dricka samt fotografera ett speciellt stenrös jag alltid brukar titta på.

Vid det här laget hade jag bestämt mig för att jag skulle springa till Hellasgården, en bit på elljusspåret och sedan längs med Sicklasjön och via Lilla Sickla hem. Det skulle inte bli några 25 kilometer av det, men jag tyckte att det fick räcka. Efter 18 kilometer var mina knän slut, vilket framförallt var besvärligt i branta nerförsbackar. Jag gjorde ännu ett kort stopp då jag åt en Dextrosol och drack upp resten av sportdrycken.

Hem kom jag efter totalt 21 kilometer på två timmar och en minut. Hade det här varit jubileumsmaran så hade jag förmodligen klivit av banan i Sollentuna och tagit pendeltåget tillbaka. Eller kanske inte, för jag har aldrig brutit ett lopp, men det skulle varit väldigt svårt att springa lika långt till som det kändes idag.