Min egen klocka stannade på 40:06. Lite retligt, men man får tänka på att det är Midnattsloppet med backar och allt. Nu blir det lättare att få en biobiljett på Kistaloppet också.
---
Uppdatering: I resultatlistan står det 40:03.
lördag 13 augusti 2011
Inför Midnattsloppet ikväll
Allt började med Midnattsloppet. Innan jag sprang mitt första lopp i augusti 2003 hade jag inte sprungit en mil särskilt många gånger. Efter loppet var jag hög på upplevelsen i en vecka. Jag sprang sedan halvmaran några veckor senare och Stockholm Marathon första gången året efter.
Midnattsloppet har blivit ett av de lopp jag springer varje år:
Det har gått bättre och bättre. Jag var väldigt nöjd med mitt första lopp, men sedan dess har jag i princip kapat en minut på sluttiden för varje år. De två extra minuterna förra året får jag väl skylla på det dåliga startläget och den tryckande värmen.
Det är osannolikt att jag skulle försämra statistiken vid årets deltagande. Även om jag inte springer i närheten av mitt personbästa på milen så kommer jag med största sannolikhet att sänka min genomsnittliga tid och placering på Midnattsloppet.
Jag inte visste om (eller vart) jag skulle flytta när jag anmälde mig till årets lopp, så jag valde Stadiums butik i Farsta för att hämta mitt startpaket och deltagartröjan. Inte så praktiskt nu när jag pendlar mellan två helt andra söderförorter. Det bästa hade varit om jag hade varit där redan i söndags, men annat kom emellan då och sedan hela arbetsveckan. Mina farhågor kom dock på skam — allt gick smidigt och jag fick tröja i rätt storlek.
Årets tröjfärg är alltså en självlysande variant av Stadiums påse. Man kommer att kunna använda den istället för reflexväst under den mörka delen av året. Skit samma att den inte matchar mina röda lättviktsskor. Mitt startnummer är 287 — vilket inte syns, men man behöver kanske veta det för att peppa mig med hjälp av Nikes facebook-app.
Lite nya banändringar i år, men framförallt en ny starttid: 21:30. Jag räknar med att vara hemma innan klockan elva om ingen tvingar med mig på en öl efteråt.
Midnattsloppet har blivit ett av de lopp jag springer varje år:
Antal fullföljda lopp (2003-2010) | 8 | ||
Total löptid | 5.56.22 | ||
Genomsnittstid | 0.44.32 | ||
Genomsnittsplacering | 1113 |
Det har gått bättre och bättre. Jag var väldigt nöjd med mitt första lopp, men sedan dess har jag i princip kapat en minut på sluttiden för varje år. De två extra minuterna förra året får jag väl skylla på det dåliga startläget och den tryckande värmen.
År | Plac | Tid | ||
2003 | 2390 | 0.47.58 | ||
2004 | 1341 | 0.46.07 | ||
2005 | 1764 | 0.47:30 | ||
2006 | 984 | 0.44:12 | ||
2007 | 779 | 0.43.00 | ||
2008 | 765 | 0.42.50 | ||
2009 | 485 | 0.41.57 | ||
2010 | 402 | 0.42.48 |
Det är osannolikt att jag skulle försämra statistiken vid årets deltagande. Även om jag inte springer i närheten av mitt personbästa på milen så kommer jag med största sannolikhet att sänka min genomsnittliga tid och placering på Midnattsloppet.
Jag inte visste om (eller vart) jag skulle flytta när jag anmälde mig till årets lopp, så jag valde Stadiums butik i Farsta för att hämta mitt startpaket och deltagartröjan. Inte så praktiskt nu när jag pendlar mellan två helt andra söderförorter. Det bästa hade varit om jag hade varit där redan i söndags, men annat kom emellan då och sedan hela arbetsveckan. Mina farhågor kom dock på skam — allt gick smidigt och jag fick tröja i rätt storlek.
Årets tröjfärg är alltså en självlysande variant av Stadiums påse. Man kommer att kunna använda den istället för reflexväst under den mörka delen av året. Skit samma att den inte matchar mina röda lättviktsskor. Mitt startnummer är 287 — vilket inte syns, men man behöver kanske veta det för att peppa mig med hjälp av Nikes facebook-app.
Lite nya banändringar i år, men framförallt en ny starttid: 21:30. Jag räknar med att vara hemma innan klockan elva om ingen tvingar med mig på en öl efteråt.
onsdag 10 augusti 2011
Ett stick i armen och sub40
I söndags fick jag en stelkrampsspruta. Det var inte det mest lämpliga tillfället, men det är inte alltid att man själv får välja. Sprutans bieffekter överraskade mig lite. Jag hade riktigt ont i armen i två dygn, samtidigt som jag kände mig lite krasslig.
Igår stack jag ut på en försiktig runda. Tunga skor (Asics 2150) på tunga ben, men armen besvärade mig inte. Det blev blandad kompott: några kilometer i femminuterstempo, ett par kilometer terräng i sexminuterstempo och en snabb avslutning på knappt en kilometer.
Jag är inte i toppform, men jag borde kunna göra ett hyfsat resultat i Midnattsloppet på lördag. Drömmen om sub40 på Midnattsloppet får jag nog spara till nästa års tioårsjubileum, men det är ju ändå bara på Kistaloppet som jag tycker det viktigt att klara 40-minutersgränsen i år. Jag vill ha den där jackan!
Igår stack jag ut på en försiktig runda. Tunga skor (Asics 2150) på tunga ben, men armen besvärade mig inte. Det blev blandad kompott: några kilometer i femminuterstempo, ett par kilometer terräng i sexminuterstempo och en snabb avslutning på knappt en kilometer.
Jag är inte i toppform, men jag borde kunna göra ett hyfsat resultat i Midnattsloppet på lördag. Drömmen om sub40 på Midnattsloppet får jag nog spara till nästa års tioårsjubileum, men det är ju ändå bara på Kistaloppet som jag tycker det viktigt att klara 40-minutersgränsen i år. Jag vill ha den där jackan!
Newline-jacka från Runner's Store till Kistaloppets snabba.
fredag 5 augusti 2011
Hjärtlöst
Förr i tiden hyllade jag löpningens enkelhet. Fortfarande föredrar jag att springa utan en massa bjäfs som bälten och väskor — saker som stör frihetskänslan och den naturliga löpglädjen — men några av de inhandlade prylarna får förstås följa med ut på vissa av träningsrundorna.
Nyligen sprang jag med ryggsäck, vattenflaska och pulsband. Jag hade också karta och mobil med mig eftersom jag letade upp några orienteringskontroller längs vägen. När jag hade sprungit ungefär 9 kilometer och nästan var hemma igen ville jag se vad uppförsbackarna gjorde med pulsen. Klockan saknade dock pulsdata. Förklaringen var lika enkel som idiotisk — jag hade inte tryckt fast sensorn på pulsbandet.
Nyligen sprang jag med ryggsäck, vattenflaska och pulsband. Jag hade också karta och mobil med mig eftersom jag letade upp några orienteringskontroller längs vägen. När jag hade sprungit ungefär 9 kilometer och nästan var hemma igen ville jag se vad uppförsbackarna gjorde med pulsen. Klockan saknade dock pulsdata. Förklaringen var lika enkel som idiotisk — jag hade inte tryckt fast sensorn på pulsbandet.
Garmins pulssensor med mjukt bälte. Här omonterat.
torsdag 4 augusti 2011
Förtrollad av kontroller
Jag har börjat orientera. Det låter kanske mer avancerat än vad det egentligen är, för jag har inte gått med i någon klubb och jag kommer inte att börja jiddra om O-Ringen eller liknande. Men jag springer med karta och letar efter kontroller, vilket förmodligen kan anses vara själva definitionen på att orientera.
Kartan (som jag fick av en av mina nya grannar) är märkt hittaut.nu. Den har 60 markeringar, ”checkpoints”, som i verkligheten motsvaras av en stolpe med ett nummer och en bokstav. Uppdraget, om man skulle välja att acceptera det, är att leta upp dessa numrerade stolpar och notera bokstäverna.
Projektet finns på flera ställen i landet. Det är Järla Orienteringsklubb som spridit ut Nackas kontroller. Det tillkommer fem varje månad, så just nu finns det 75 kontrollpunkter indelade i fyra olika svårighetsgrader. En av stolparna står i en stigförgrening ett par hundra meter hemifrån, andra mitt ute i skogen flera kilometer bort.
Från början såg jag orienteringskartan som en morot för att springa oftare och till andra ställen. Tyvärr är jag en dålig orienterare. Om jag inte hittar en kontroll så försöker jag förmå mig att springa vidare inom några minuter, men det har hänt att jag stannat och letat. Länge.
Letandet efter kontroller har blivit en besatthet (vilket fick min sambo att säga ”Du är förtrollad av dina kontroller”). Jag planerar långpass utifrån vilka kontroller jag kan nå och tar kartan med mig ut även på hundpromenaderna.
De omedelbara följderna av min nya hobby är att jag kommit ut oftare och fått se en hel del fantastiska platser. Det enda negativa så här långt är att kilometerantalet står still i de fall då jag inte omedelbart hittar kontrollen.
Jag har hittills registrerat 28 kontroller på hittaut.nu. Närområdet är ganska rensat bortsett från några enstaka kontroller som hittills undgått mig. Nu funderar jag på när det kan passa att springa till Kvarnholmen, Nyckelviken eller rentav bortåt Skurusundet.
Kartan (som jag fick av en av mina nya grannar) är märkt hittaut.nu. Den har 60 markeringar, ”checkpoints”, som i verkligheten motsvaras av en stolpe med ett nummer och en bokstav. Uppdraget, om man skulle välja att acceptera det, är att leta upp dessa numrerade stolpar och notera bokstäverna.
Projektet finns på flera ställen i landet. Det är Järla Orienteringsklubb som spridit ut Nackas kontroller. Det tillkommer fem varje månad, så just nu finns det 75 kontrollpunkter indelade i fyra olika svårighetsgrader. En av stolparna står i en stigförgrening ett par hundra meter hemifrån, andra mitt ute i skogen flera kilometer bort.
Från början såg jag orienteringskartan som en morot för att springa oftare och till andra ställen. Tyvärr är jag en dålig orienterare. Om jag inte hittar en kontroll så försöker jag förmå mig att springa vidare inom några minuter, men det har hänt att jag stannat och letat. Länge.
Letandet efter kontroller har blivit en besatthet (vilket fick min sambo att säga ”Du är förtrollad av dina kontroller”). Jag planerar långpass utifrån vilka kontroller jag kan nå och tar kartan med mig ut även på hundpromenaderna.
Lite von oben-perspektiv mellan checkpoint #22 och #23.
De omedelbara följderna av min nya hobby är att jag kommit ut oftare och fått se en hel del fantastiska platser. Det enda negativa så här långt är att kilometerantalet står still i de fall då jag inte omedelbart hittar kontrollen.
Jag har hittills registrerat 28 kontroller på hittaut.nu. Närområdet är ganska rensat bortsett från några enstaka kontroller som hittills undgått mig. Nu funderar jag på när det kan passa att springa till Kvarnholmen, Nyckelviken eller rentav bortåt Skurusundet.
onsdag 3 augusti 2011
Fler platser till Midnattsloppet i Stockholm
Nästa lopp i mitt schema är Midnattsloppet i Stockholm. Jag anmälde mig tidigt för att få en plats i startgrupp 1B (de som förväntas springa loppet på under 40 minuter). Loppet blev fulltecknat för länge sedan, men idag kl 14:00 släpptes ytterligare 600 platser. Nyss fanns det platser kvar i alla startgrupper, men inte så många i de främre grupperna. Om du är intresserad av en plats för 450 kronor bör du alltså skynda dig till anmälningssidan!
tisdag 2 augusti 2011
Följer spår och kollar kartor
Jag är faktiskt inte lika inaktiv som bloggaktiviteten antyder, för jag har varit väldigt nyfiken på mitt nya närområde. Skogen! Det är kärlek vid vart och vartannat ögonkast — hade jag inte varit tvungen att åka till jobbet så hade jag nog varit ute i skogen hela dagarna.
Nu har jag fått nöja mig med korta löprundor på utvalda kvällar. Vid de något längre turerna har jag gärna sprungit bort till Hellas. Spåren där är både längre och mer inspirerande än de korta slingorna runt Björkhagen. Tur att det bara är tre kilometer till Hellasgården.
När jag ska springa brukar jag alltid stå och kolla på spårkartan vid K22 medan klockan söker kontakt med satelliterna. Sedan blir det inte alltid så att jag springer som jag först har tänkt, men för varje gång lär jag känna skogen lite bättre. Det har även blivit en hel del avstickare från de markerade spåren...
Nu har jag fått nöja mig med korta löprundor på utvalda kvällar. Vid de något längre turerna har jag gärna sprungit bort till Hellas. Spåren där är både längre och mer inspirerande än de korta slingorna runt Björkhagen. Tur att det bara är tre kilometer till Hellasgården.
En kombination av Björkhagsslingan, Sörmlandsleden, Hellas gula spår samt Hellas elljusspår.
När jag ska springa brukar jag alltid stå och kolla på spårkartan vid K22 medan klockan söker kontakt med satelliterna. Sedan blir det inte alltid så att jag springer som jag först har tänkt, men för varje gång lär jag känna skogen lite bättre. Det har även blivit en hel del avstickare från de markerade spåren...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)