#92: Efter Duvnäsloppet

Förutom att jag tappade två minuter mot föregående års resultat, så tappade jag också två placeringar. Det blev en niondeplats av 44 fullföljande i Duvnäsloppets tiokilometerklass, att jämföra med en sjundeplats förra året.

En annan sak som blivit sämre är mitt hälsotillstånd. Både snuvan och hostan är riktigt besvärliga. Snart är det två veckor sedan förkylningen började. Inte bra.

#91: Duvnäsloppet 2015

Det finns inte så mycket att säga om dagens lopp. Jag räknade inte med rekord, vilket man normalt inte gör när man hostar och snyter sig kort före start. Men varken DNS eller DNF duger om jag ska fullfölja Nacka-touren.

De två första kilometrarna gick lagom snabbt, men sedan var hastigheten inte särskilt imponerande. Jag led mer av värmen än någonting annat. På vissa sträckor stod luften helt stilla, så jag njöt de gånger det fläktade lite.

Jag tappade ett par placeringar utan att kunna göra mycket åt det. Efter ungefär 8 kilometer blev jag omsprungen av bästa kvinna, men henne sprang jag om på upploppet. Sluttiden blev 42:49, nästan två minuter sämre än förra året. Då var det förstås 5 grader svalare och jag var inte förkyld.

Nu är det ungefär två månader till nästa planerade lopp som är Midnattsloppet. Då ska det helst gå tre minuter snabbare.

#90: Uppladdning inför Duvnäsloppet

Dagen utvecklades på ett sätt jag inte hade kunnat förutse. Först blev jag erbjuden att jobba några timmar extra, sedan var jag utelåst och fick göra en extra utflykt för att få tag på hemnyckel. En riktig lunch blev det därför först 17:00, nästan 10 timmar efter frukost. Eftersom den efterlängtade lunchen intogs på bryggeriet kom den givetvis i sällskap med ett par öl. Jag tror ju ändå inte på underverk imorgon.

Den andra ölen. Inte svag, men god.

Imorgon, ja. Det kommer att bli varmt. Med tanke på att jag fortfarande känner mig förkyld hade jag nog avstått att springa om det inte vore för att Duvnäsloppet är en del av Nacka-touren. 12:30 går starten för 10-kilometersklassen. Jag har nummer 18 på bröstet – och på ryggen om arrangören har samma rutiner som förra året.

#25: Målet med milen

Jag har uttryckt en del oro kring min förmåga att springa snabbt i flera av de senaste inläggen. En av de främsta anledningarna är att jag vill ha en sub 40-tid på milen som merit när jag anmäler mig till Midnattsloppet. Nu ser det i och för sig ändå ut som att det inte finns några platser kvar i de främre startgrupperna, och då får jag i vilket fall starta i 1C.

Annars är första chansen på mildistansen Sentrumsløpet om drygt två veckor. Det brukar gå bra i Oslo, men nära att gå under 40 minuter har jag ännu inte varit. En och en halv månad senare, i mitten av juni, får jag en ny chans i Duvnäsloppet som inte heller är en speciellt snabb bana, men då har åtminstone löparsäsongen kommit igång på allvar.

Allt syftar till att jag vill ha bästa möjliga förutsättningar att en gång för alla göra upp med Midnattsloppet i Stockholm och springa det under 40 minuter. Som bäst har jag sprungit det på 40:03. Trettonde gången gillt?

27: Nacka-touren avslutad

I våras tog jag beslutet att springa de fyra lopp som ingår i Nacka-touren. Jag gick ut friskt med både deltagande och hyfsade resultat i Nacka halvmarathon och Duvnäsloppet. Men de två återstående loppen, Solsidan runt och Hellasloppet, hamnade utom räckhåll i och med att jag drog till Barcelona.

Två av fyra möjliga och därmed inget diplom.

Själva anledningen att springa loppen var att det var på hemmaplan, vilket alltså inte förblev fallet. Jag hade tänkt bli en av förväntat få som genomförde alla fyra loppen, men nu var det bara nio andra personer som lyckades med bedriften. Kanske blir det ett nytt försök nästa år.

147: Högt placerad i Duvnäsloppet

Det var med ganska låga förväntningar jag på lördagsförmiddagen åkte Saltsjöbanan till Saltsjö-Duvnäs för att springa Duvnäsloppet på 10 kilometer. Jag hade fortfarande ont i höger ljumske, samt dagen till ära en lätt nackspärr som hindrade mig från att vrida huvudet särskilt långt till höger. Dessa saker oroade mig inför start. Inget av detta störde mig dock det minsta under loppet, och inte heller efteråt. Löpning som botemedel.

På plats med mer än en timme till start satte hämtade jag ut och satte fast tidtagningschip på skon och startlappar på både fram- och baksida av tröjan. Jag funderade lite över nyttan med lapp på ryggen, men under loppet var det faktiskt bra att kunna skilja löpare med rygglapp som skulle springa ett andra varv från löpare som gick i mål efter 5 kilometer.

Mitt lägsta startnummer någonsin.

Vid den gemensamma starten stod jag ungefär i mitten av sammanlagt hundratalet löpare på distanserna 5 och 10 kilometer. Helt kort efter start kom den första kraftiga backen, sedan ett par backar till, och plötsligt var positionerna i loppet lite tydligare. Jag märkte att det trots allt gick väldigt fort, under 4 minuter per kilometer under de första två.

Efter varvning var det ganska glest. Det gick betydligt trögare i backarna (4:21 på både sjätte och sjunde kilometern) och värmen började bli jobbig. Jag blev omsprungen av nummer 13, men han släppte förbi mig efter ett par kilometer. Jag tänkte att om han ville att jag skulle dra ett tag så fick han tji, för jag gick redan på max. Men jag gick om och han tog inte tillbaka platsen framför mig.

Jag hade en bra bit fram till nummer 56. Efter en backe såg jag honom inte förrän flera kurvor senare och då betydligt längre fram. Nu var det nästan som att springa själv på träning, fast med funktionärer i orange som visade vägen. Slutet av banan var lite flackare med bara en relativt blygsam stigning upp till Ringparken. Kilometertiderna blev därför lite bättre, neråt fyra minuter och några sekunder. Jag insåg i sista backen att jag kunde ta mig under 41 minuter och spurtade ensam in i mål.

Resultatet blev 40:52 och en sjundeplats enligt resultatlistan. Fyra sekunder snabbare än i Oslo, men min egen klocka visade bara 9,85 kilometer och jag tror knappast att banan var kontrollmätt. I vilket fall som helst gick det mycket snabbare än jag hade väntat mig på en så kuperad bana.

De tre främsta i Duvnäsloppet 10 km.

Jag dröjde kvar i Ringparken för prisutdelning och utlottningar, men kammade själv noll. Med gott om krafter kvar tog jag mig hem för att avsluta dagen med mexikansk afton och två filmer på teven. Ännu en givande dag.