Klockan nio på kvällen är det ännu inte mörkt, inte ens en regnig dag som denna, men jag valde ändå att springa en runda som inkluderade de tre närmaste elljusspåren. Hellasgårdens elljusspår var dock inte tänt, så det spelade inte så stor roll.
Längs med Källtorpssjön, några hundra meter från Hellasgården, mötte jag en man som var ute och sprang med två okopplade hundar. ”Det är bara att springa, det är ingen fara” ropade han. Jag hade inte hunnit tänka att det skulle vara någon fara. Annat hade det varit för tio år sedan. Då hade jag ingen hundvana och skulle helt säkert ha reagerat annorlunda. Stannat till, blivit upprörd och ropat att han skulle ha hundarna kopplade.
Visst, det verkade inte vara någon fara. Men en person som inte är hundvan eller kanske till och med är hundrädd lugnas inte av att en person ropar att det inte är någon fara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar