Det finns egentligen inte så mycket att skriva om Midnattsloppet. Förberedelserna och förutsättningarna var goda. Jag hade gott om tid i startfållan och var aldrig stressad på väg dit. En kille till höger om mig inledde ett samtal med ett par minuter innan start. Han var liksom de flesta i startgrupp 1B en bättre löpare än jag, men jag såg honom senare under stora delar av loppet.
Trots min position långt fram i startfältet blev det trångt i början. En kille föll raklång i asfalten. Jag tycker att det brukar bli glesare när man når Hammarbykajen, men även där var det riktigt trångt. När jag lämnade kajen efter totalt tre kilometer var det så trångt att jag faktiskt fick sakta ner några steg. Sedan blev det bättre.
Min väg enligt kartan på jogg.se. |
Mitt svaga parti var under andra halvan av loppet. Jag såg inte kilometermarkeringarna och höll inte koll på min egen klocka. Löpningen blev en jämn smet, lite för långsam för att det skulle gå att få ihop det mot slutet. Spurten kom sent också. Det var först när jag såg klockan ovanför mållinjen som jag verkligen gav allt jag hade, och då var det för sent. 3:42 på sista kilometern räckte inte.
Jag var givetvis besviken på tiden, men det är ju egentligen bara siffror. Min placering, 373 av nära 30 000 fullföljande löpare, kan jag inte klaga på. Det kändes också bra i kroppen efteråt, inte ens mitt högerknä var något problem. Det dröjde lite längre än vad jag hade tänkt mig, men sedan firades det med öl både hemma hos goda vänner och lite senare med andra löparvänner på krogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar