23: Las montañas de Barcelona

I ledningen för den skola där jag pluggar spanska finns det en man med stort löparintresse. På torsdagskvällarna deltar jag i hans klasser i löptekniken Pose, vilket jag har för avsikt att skriva mer om vid ett senare tillfälle. Nu tänkte jag istället bjuda på lite bilder från i onsdags, när han tog med mig på en löprunda i bergen ovanför Barcelona.

En fin sensommardag, perfekt för löpning!

För att inte slösa bort några kilometer och en massa tid på enformig stadslöpning åkte vi bil upp till startpunkten. Vanligtvis tvingas jag förstås samsas med både trafik och folksamlingar när jag springer hemifrån eftersom vi bor ”mitt i smeten”.

Ja, det kommer att gå lite upp och lite ner...

Jag hade att välja mellan en lite längre, flack runda på 18 kilometer — bort mot Tibidabo och tillbaka — och en något kortare runda på 15 kilometer med väldigt många backar. Beslutet behövde dock tas först efter ett par kilometer.

...men omgivningarna är värda ansträngningen.

Jag hade haft lite ont i mitt högra knä under den närmast föregående veckan, kanske som en följd av Lidingöloppet. Det har framförallt känts när jag gått i trappor, så jag var lite osäker på om den backiga rundan var ett bra alternativ.

En liten försmak på utsikten.

Ett annat tungt vägande skäl att välja den flacka rundan var att jag har velat springa mot Tibidabo sedan vi var på väg upp dit för ett par år sedan men var tvungna att återvända på grund av ett plötsligt oväder.

Barcelona. Berget Montjuïc till höger i bild, Camp Nou strax nedanför.

Redan nu fick jag dock njuta av några fantastiska utsiktsvyer över Barcelona. Löpningen kändes så oförskämt lätt och trevlig att jag trots allt valde den backiga rundan för att få en större utmaning.

När man sprungit över bron vid dammens slut så kommer det en brant backe.

Och backigt blev det! Det fanns alla sorter; lång och brant backe med både tekniskt underlag och slät asfalt, kort men brant och inte så farligt brant men kilometerlång. Tur att de värsta kom tidigt!

Min guide – genom terrängen och till ett bättre löpsteg.

Sedan sprang vi givetvis nerför också, ibland på vindlande, dikeslika stigar med grönskan som en tunnel runt oss där grenarna ofta kammade mitt hår. Vi var försiktiga med hastigheten för att inte halka eller snubbla på stenar och rötter, men det var nära ögat vid ett par tillfällen.

Bara någon kilometer kvar. Tänk på hållningen för fan!

Det blev lite drygt 15 kilometer på en timme och 36 minuter. Efteråt jämförde jag rundan med Lidingöloppet och upptäckte att medan Lidingöloppet har en höjdskillnad på drygt 50 meter så hade den här rundan en höjdskillnad på nära 200 meter. Nu går det ju lite upp och ner också, men den totala stigningen på Lidingöloppet är runt 320 meter, medan vår bergsrunda hade en höjdstigning på mer än 540 meter — på en hälften så lång sträcka!

Snart blir det förhoppningsvis ännu en runda i bergen, kanske på ett lite snällare underlag och i betydligt högre hastighet.