Favoritskorna (110 dagar)

Jag köpte nya skor våren 2010 och valde mellan Asics GT-2150 och Asics DS Trainer. Då köpte jag 2150, den stabila och lite tyngre modellen. Jag var nöjd med valet, även om känslan från första löpturen att de var stora och varma höll i sig de följande två åren.

Drygt en månad senare köpte jag ändå ett par DS Trainer på postorder från England, men jag vågade inte använda dem på Stockholm Marathon det året. På den tiden var jag rädd att de hade för lite dämpning. Eftersom det då var mina lättaste skor var det självklart dessa jag hade när jag sprang mitt livs snabbaste mil på Hässelbyloppet 2010.

När jag åkte till New York ett par veckor senare packade jag bara ner mina DS Trainer, och NYC Marathon 2010 blev maratonpremiär för dessa skor. Drygt två månader efter den succén hamnade samma skor i handbagaget för en resa till Barcelona, där jag sprang mitt livs snabbaste halvmara.

NYC Marathon gick ju så bra att det vid nästa Stockholm Maraton inte var något snack om vilka skor jag skulle ha. Sedan sprang jag också Berlin Marathon 2011 samt iskalla Stockholm Marathon och Jubileumsmarathon 2012 i dessa skor. De är också alltid förstavalet på långpass och resor.

Nu funderar jag på om mina Asics DS Trainer närmar sig pension. De är fortfarande hela och snygga — bilden ovan är tagen i Belgien i juli i år — samtidigt som de är sköna att springa i, men jag skulle tro att jag kommer att behöva ersätta dem innan Stockholm Marathon nästa år.

Oavsett hur lång livslängden blir så kommer jag springa med dessa skor på Lidingöloppet om en vecka. Det är ju faktiskt en distans de ännu inte gett mig något personbästa på...