29

Med viss bävan bestämde jag mig för en liten testrunda strax efter en lätt lunch bestående av smörgåstårta. Det kändes också önskvärt med ett genrep – eller snarare kostymrep – dagen innan Hässelbyloppet. Är långa tights att föredra om det skulle vara så att shortsen skaver mot stygnen?

Eftersom jag lutar åt shortshållet klädde jag mig därefter och knallade bort till den närliggande slingan som enligt en grov uppskattning är ungefär 1400 meter (men jag skulle inte bli ledsen om någon hävdade att den är 1500).

Tanken var att öppna med ett lugnt varv, kolla stygnen, och sedan eventuellt öka farten under ytterligare ett varv eller två. Men när jag väl hade börjat springa bestämde jag mig för att få det hela överstökat. I hyfsad fart spände det lite runt stygnen, mest på stället högt upp på högerlårets insida. Jag fick också för mig att min kondition hunnit försämras, vilket jag rimligen borde kunna avfärda som tramsig inbillning.

Efter att ha gjort ett varv på 6:13 (inte i närheten av tänkt tävlingsfart oavsett faktisk längd på slingan) stannade jag för inspektion. Jag klarade besiktningen utan anmärkningar – inget blod, inga synliga förändringar, ingenting. Jag funderade på att jogga ett par-tre kilometer som avslutning, men kunde inte se vad det skulle ge. Istället traskade jag hem för att ta en länge efterlängtad dusch.

Smörgåstårta till lunch, startlapp till Hässelby, laxpasta till middag.

Det blir start imorgon. Det får bära eller brista.