15

Två veckor innan maran är det lämpligt med ett sista långpass. När M sa att han skulle springa runt Djurgården i lugnt tempo tyckte jag att det kunde vara smidigt att hänga på. Jag skulle ändå lämna tillbaka lite målarprylar jag lånat.

Vi sprang via Slussen, längs Skeppsbron, över Blasieholmen och hela Strandvägen bort till Djurgårdsbron. Jag hade uttryckt vissa farhågor gällande underlaget på Djurgården, medan M hade varit optimistisk och tagit på sig de nya, fina skorna med ventilationshål i sulorna.

Temperaturen var bara 4-5 grader, men det kändes inte kallt. Det kändes aldrig för varmt heller. Det var fint på Djurgården idag, och jag skulle gärna springa där oftare. På norra sidan, från Djurgårdsbrunn och västerut, var grusvägen dock inte lika upptinad. Inga halkolyckor, men det var inte lika rolig löpning.

Nu sprang vi ett tag på Hälsans stig Brunnsviken, och vi kunde notera att det är lite kort mellan kilometermarkeringarna. Kanske kompenseras det av att det är lite långt på andra ställen, men vi låg snarare på 5:00-tempo än antydda 4:30. Milen på Djurgården tog ungefär 49 minuter.

Strandvägen hade fyllts på med helgflanörer, så det blev att sicksacka en del. På Skeppsbron hälsade jag Filmhusets pressnestor Jan med ett glatt God morgon, och några meter senare fick Gösta Ekman samma bemötande. Klockan var i och för sig 12, men det kändes ändå som den fras vi enklast kunde enas om.

16 kilometer på 80 minuter. Inte ett långpass enligt mina egna definitioner, men det får duga. Vi hade trevligt prattempo och fick massor med frisk luft. Lite känningar i högerknät, men inget som oroar. Allt är som det ska, och det känns bra.

Jag, en kökslampa, Humphrey Bogart.