119

Med facit i hand borde vi nog ha stannat ett dygn till på Gålö, min tältsambo och jag, för trängseln på Flatenbadet idag var inte en lika charmerande naturupplevelse. Men vi valde destination efter tillgänglighet med tanke på både kollektivtrafik och minsta antal haltande steg till badplatsen.

Det går ganska bra att gå, men att springa till bussen är ännu inte att tänka på. Skillnaden mellan mina vrister är uppenbar om jag står med fötterna bredvid varandra, men svullnaden är ändå svår att fånga på bild. Blodet som runnit ner och lagt sig mellan ankel och fotkant får stå för det visuella.

Vad min högerfot annars döljer i sin linda.

Jag vågar mig ännu inte på några gissningar om jag måste ställa in all planerad löpning eller om jag kan delta i de lopp jag har anmält mig till. Först vill jag konsultera expertis. Det känns åtminstone inte lika allvarligt som när jag stukade foten i slutet av juni 2005. Det året valde jag att springa Midnattsloppet i augusti (trots att expertisen avrådde) men inte S:t Eriksloppet i september.