#119: Backintervaller, del 2

För två månader sedan joggade jag till närmaste asfaltsbacke och sprang uppför den fem gånger. Det blev ett kort men intensivt pass, vid ett tillfälle då det passade med just ett kort och intensivt pass.

Idag passade det också med ett sådant pass. Jag borde ha sprungit hem från jobbet, men hade inte tagit med grejer för det. Väl hemma infann sig den vanliga obeslutsamheten om jag var för trött och hungrig för att ge mig ut och springa innan kvällsmaten. Ju längre man funderar, desto lättare blir det att låta bli att springa. Idag bestämde jag mig trots allt för en kortis, och då passade backen bra.

Jag valde samma sträcka, men tempot uppför blev aningen lugnare de flesta av gångerna. Jag tänkte inte stanna vid fem intervaller den här gången, men efter fjärde fick jag en längre paus när en man på cykel bad om väganvisningar. Jag bestämde mig för att kalla det serievila och köra fyra till. Det hade varit frestande att köra tio intervaller om det inte hade varit för att jag på den åttonde kände mig ganska trött i benen. Det blev lugn jogg hem närmaste väg, cirka 300 meter.

Bara hemifrån i drygt 25 minuter och inte mer än 4,17 kilometer. Jag hoppas att det får lite effekt ändå.

#118: Midnattsloppet netto och brutto

Mina resultat i Midnattsloppet ligger på en ganska fin kurva 2003-2014. Men när jag loggade in igår för att kolla dessa resultat så kände jag inte igen alla siffrorna. Jag upptäckte att nettotiderna redovisats 2003-2010, medan bruttotiderna redovisats 2011-2014. Om man klickade sig vidare på de senare (”Visa Detaljer”) så fick man dock – utöver mellantider – se nettotiden som sin totaltid. Men den där översikten av samtliga resultat blev lite trist.

#117: Viruddenloppet får vänta

Om en vecka är det Viruddenloppet på Gotland. Jag har sprungit loppet tre gånger och jag gillar det! Förmodligen kommer jag att springa loppet igen om jag får tillfälle. I år tvingas jag avstå för att jag jobbar. Inte just den dagen, men alla andra dagar nästa vecka. Man åker inte till Gotland över dagen.

I ärlighetens namn behöver jag inte heller pressa in fler tiokilometerslopp i år eftersom det ändå blir några stycken. Sub 40 gjorde jag dessutom på det första av dem, redan i april. Men visst känns det lite tomt utan något lopp i juli. Och Gotland är ju så fint också. Kanske nästa år igen.

#116: Sportdryck

Jag köper normalt inte sportdryck, även om jag dricker det när det bjuds. Men när jag planerade att springa långpass på somriga landsbygden grävde jag i gömmorna efter något att blanda i dricksvattnet. Jag har ju haft lite problem med vätskebalansen och kramp i vaden på sistone, så lite elektrolyter och annat kanske kunde vara bra i värmen.

Inte lika ny som förpackningen antyder.

Att datumet på förpackningen hade passerats med flera år var inget som hindrade pulvret från att blandas väl med vattnet. Det var inte det smarrigaste jag druckit, men av allt att döma gjorde det vad det skulle. Jag mådde prima både medan jag sprang och efter att ha sprungit drygt 23 kilometer.

#115: Tvåtimmarspasset

Det har fuskats lite med långpassen. De har inte bara varit få, de flesta långpass jag sprungit har varit under två mil och bara drygt 90 minuter. Sist sprang jag bara precis så långt att det var godkänt, men idag var jag tillbaka på samma plats för att löpa linan ut.

Som vanligt kom jag iväg först vid en tid då hade varit lägligt att vara tillbaka, men både väder och ork var förlåtande. Jag drack lite sportdryck inför, och lämnade flaskan framme. Det kändes bra att springa. Rundan var lika fin som sist och tog ungefär lika lång tid.

Första varvet på en timme och en sekund.

Efter en timme var jag tillbaka och drack resten av sportdrycken. Även under andra arvet hade jag väder och ork på min sida. Först efter två mil började jag känna trötthet. Det konstiga var att jag höll högre fart de sista kilometrarna. Jag hade gissat att andra varvet skulle ta betydligt längre tid, men så blev det inte.

Andra varvet gick snabbare, 58:25.

Nu blev det inte ett pass på över två timmar, men jag kom tillräckligt nära och kompromissade inte när det gäller sträckan. Klockan visar fina mellantider också.

Prognosen höll. Det blev både ett långpass och efterföljande bad i sjön. Skönt att börja veckan med långpass och ha helgen fri.

#114: Prognos för tisdagen

Det blev ynkliga 16 kilometer förra veckan, men det är ändå mer än det blev alla juniveckor utom en. Det som saknats är förstås långpass, vilket jag hoppas få till imorgon. Jag är tillbaka i stugan som var utgångspunkten för förra långpasset, så jag vet hur jag ska springa för att få ihop en rejäl runda. Nu hoppas jag bara att vädret tillåter både långvarig löpning och bad efteråt.

#113: Vad det blev av söndagen

Morgonen började med kramp, sådan där vadmuskeln bara låser sig, det gör fruktansvärt ont och nästan är omöjligt att avbryta. Ofta har jag druckit alkohol dagen innan, ibland kan jag känna spår av smärtan i flera dagar efteråt.

Jag övergav tankarna på att springa hem från jobbet, tog inte ens med mig prylarna för att kunna avgöra senare. När jag slutat jobba åkte jag direkt till Hellasgården för att träffa vänner och ta ett dopp. Det bästa hade förstås varit att åka hem först och springa till Hellasgården, vilket inte hade tagit längre tid och hade haft sina fördelar.

Nu bestämde jag mig ändå för att springa hem efter badet, i badshorts som ännu inte torkat och med det jag hade att tillgå i övrigt. Runkeeper fick som vanligt vikariera för Garmin. Inte den mest bekväma löpningen, men glädjande att vaden inte bråkade.

Söndagens kortpass på Runkeeper.