För två månader sedan joggade jag till närmaste asfaltsbacke och sprang uppför den fem gånger. Det blev ett kort men intensivt pass, vid ett tillfälle då det passade med just ett kort och intensivt pass.
Idag passade det också med ett sådant pass. Jag borde ha sprungit hem från jobbet, men hade inte tagit med grejer för det. Väl hemma infann sig den vanliga obeslutsamheten om jag var för trött och hungrig för att ge mig ut och springa innan kvällsmaten. Ju längre man funderar, desto lättare blir det att låta bli att springa. Idag bestämde jag mig trots allt för en kortis, och då passade backen bra.
Jag valde samma sträcka, men tempot uppför blev aningen lugnare de flesta av gångerna. Jag tänkte inte stanna vid fem intervaller den här gången, men efter fjärde fick jag en längre paus när en man på cykel bad om väganvisningar. Jag bestämde mig för att kalla det serievila och köra fyra till. Det hade varit frestande att köra tio intervaller om det inte hade varit för att jag på den åttonde kände mig ganska trött i benen. Det blev lugn jogg hem närmaste väg, cirka 300 meter.
Bara hemifrån i drygt 25 minuter och inte mer än 4,17 kilometer. Jag hoppas att det får lite effekt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar