38

Jag kunde ha sprungit i solskenet, men om jag väntade till kvällen så kunde jag få sällskap. M sa att han hade tänkt sig 10-12 kilometer över Kungsholmen i femminuterstempo. Det trodde jag mig kunna klara.

Först utsikt över Riddarfjärden. Sedan Söder Mälarstrand. Obelysta Långholmen. Västerbron. Rålis. Klara strand. Stadshuset. Riksdagen. Slottet. Skeppsbron. Slussen. Brännkyrkagatans kullersten och backar. Och en liten spurt mot Mariatorget som avslutning.

Det är verkligen helt fantastiskt att kunna springa så här genom Stockholm och se så mycket på bara 54 minuter och 30 sekunder. Det hade jag aldrig kunnat drömma om för 15 år sedan.

När jag kom hem hade M redan mejlat en karta med vår väg. Fint.

Google säger 11,4 kilometer.

39

Imorgon är det sista chansen att anmäla sig till Göteborgsvarvet innan arrangören höjer anmälningsavgiften från 445 till 695 kronor. Jo, ni läste rätt – upp 250 med nästan 8 månader kvar! Jag vet inte om jag ska slå till eller sätta ner foten och säga att nu får det vara nog.

445 kronor är inte mer än vad jag betalade för årets lopp, men 695 kronor tycker jag är på tok för mycket för Göteborgsvarvet. Till nästa års lopp tar man emot 58 000 anmälningar, och redan nu är antalet anmälda ofattbara 38 000 45 000. Platserna lär ta slut innan Kålle och Ada hinner tänka på julklappar till Osborn och Beda.

När jag sprang Göteborgsvarvet första gången 2006 betalade jag faktiskt så mycket som 500 kronor, men då anmälde jag mig så sent som 17 april. För mitt tredje deltagande 2008 betalade jag 345 kronor 31 januari, och det tycker jag känns vettigt i fråga om både pris och tidpunkt.

Jag har sprungit Göteborgsvarvet fem år i rad och tycker att det är en fin tradition att dra västerut och träffa vänner. Men jag springer också Stockholm Marathon varje år, och 2011 är det bara en vecka mellan dessa lopp. Det är en ursäkt att spara 445 kronor.

Å andra sidan ska min bästa vän i Göteborg springa för första gången. Då blir det ju konstigt att för en gångs skull inte åka dit. Och att åka dit utan att springa själv låter ju helt vansinnigt.

---

Uppdatering: Jag hade missat dagens siffror från Göteborgsvarvet, men nu har jag ändrat i texten.

---

Ny uppdatering: Göteborgsvarvet har beslutat att anmälningsavgiften ska vara 445 kronor veckan ut (eller så länge det finns platser kvar om de tar slut innan det). Jag har bestämt mig för att inte springa Göteborgsvarvet nästa år.

40

Det var med endast vaga planer på vart jag skulle springa som jag gav mig ut i eftermiddagssolen. Sedan blev det ändå inte något av de alternativen jag hade föreställt mig, jag bara sprang till att jag tyckte det var lämpligt att vika av och sedan samma procedur ett par gånger till innan jag var hemma igen.

Från Gubbängen, förbi Bandhagen, in i kanten av Örby och genom Stureby och Svedmyra tillbaka till Gubbängen. Ett tag tangerade jag Hälsans stig Östberga-Stureby (som jag sprang en gång i våras), men det hade blivit för långt att springa hela den och samtidigt både dit och hem.

I början kände jag av träningsvärken från Lidingöloppet i vänstra lårets baksida och högra lårets framsida. Efter någon kilometer kändes det bättre i vänsterbenet, men efter ytterligare några gjorde det mer ont igen. Eftersom jag varken hade kilometermarkeringar eller GPS till min hjälp visste jag inte vad för tempo jag höll, men det var så lugnt att det aldrig kändes mer ansträngande än en rask promenad.

En kartkoll efteråt visar att det blev minst 7,6 kilometer på tiden 38:39, vilket innebär strax över femminuterstempo. Hade det inte varit för träningsvärken så hade jag kunnat fortsätta hur länge som helst. Det känns som att jag är i mitt livs form, och om bara en månad flyger jag till New York.

41

Om jag höjer blicken så ser jag nya mål bortom New Yorks horisont. Andra lopp, andra maror, bättre tider, mera träning.

Om jag sänker blicken så ser jag att vågen jag står på visar mindre än den gjort vid något tillfälle sedan jag nådde min nuvarande längd. Jag vågar inte ens räkna ut mitt BMI.

Jag tappar något kilo varenda gång jag springer ett lopp och det har blivit allt svårare att ta tillbaka det jag förlorat. Fortsätter det så här så finns det snart ingenting kvar att ta av.

De som känner mig vet att jag inte äter små portioner, men jag är medveten om att jag inte äter tillräckligt ofta. Jag trodde aldrig att det skulle behövas, men jag måste nog överväga att ta någon form av kosttillskott.

42

Det är nästan synd att jag inte springer Lidingöloppet varje år eftersom medaljen är så fin. Även när den inte är i silver.

Lidingömedaljer från 2006, 2008 och 2010. Blir det silver 2012?

Jag var lite sent ute – lämnade Gubbängen först klockan 11 med bara 100 minuter till start – men väskinlämningen gick smidigt och eftersom jag valde skogskanten istället för att köa till en bajamaja blev jag aldrig stressad. På promenaden mot startområdet pratade jag med två killar, bröder tror jag, som skulle springa för första gången. Jag delade med mig av mina erfarenheter efter bästa förmåga.

För en gångs skull ville jag inleda lugnt och försiktigt för att ha krafter kvar på slutet, vis av mina tidigare Lidingöerfarenheter. Jag försökte att inte ryckas med av de andras iver och de första mellantiderna blev 5:32, 4:16, 4:41, 4:41 och 4:48. Lugnt och stabilt. Förstafemman var bitvis lite trång, men inte så farligt bufflig – de armbågar som förekom kändes inte som att de var illa menade.

Jag drack blå sportdryck och hejade på före detta arbetskamraten och Lidingöbon Gabriella. Annars sprang jag i min egen bubbla och tänkte inte på mycket annat än kilometertiderna. Efter 4:58, 4:54, 4:39, 4:55 och 4:53 på andrafemman kunde jag konstatera att jag snittade 4:50 på första milen. Jag fortsatte att springa jämnt trots backarna, men kilometertiderna kröp upp mot fem minuter: 5:02, 4:52, 4:55, 5:01 och 4:59. Den lätta halvan var avklarad på 1:13:06.

Varje gång jag klunkade blått fick jag lite ont i magen ett par minuter senare, men det försvann alltid snabbt. Var det vid Fågelöudde det stod en galen DJ? Volymen slog nästan omkull mig när jag kom för nära högtalarna med högerörat. Jag gick snart också över tillåtna gränsvärden: 5:07, 5:06, 5:03, 5:20 och 5:22. Mina två tillgodominuter från första halvan hade jag hellre sparat till senare.

Det gick märkbart trögare, men samtidigt var jag knappast ensam om oförmågan till en negativ split. Jag upplevde det fortfarande som att jag sprang om oftare än jag blev omsprungen. Efter 5:25, 5:16, 5:06 och 5:13 hade jag slut på bonustid och sedan ett par kilometer tillbaka inget hopp om att klara en sluttid under 2:30. Jag gick en del av Abborrbacken och klockade 6:16 med den tunga sistafemman kvar.

Efter två mil var alla välbekanta tröjor borta och jag var i nytt sällskap. Jag visste inte om det var för att jag hade tappat eller om de var bakom mig. Nu lät jag det ta den tid som behövdes för att jag skulle hålla hela vägen: 5:53, 5:18, 5:25 och 6:23 efter att ha gått lite även av Karins backe. Först därefter vågade jag hålla ett något högre tempo. Min flickväns och hennes föräldrars uppmuntrande rop gav mig en extra skjuts på upploppet. Sista kilometern gick på 4:55.

Efter målgång tog jag av allt som bjöds: sportdryck, banan, bulle, cola, blåbärssoppa och kaffe. För två år sedan var jag helt utmattad efter loppet och blev sittande intill min väska med överdragskläder, men i år kunde jag med glatt humör leta upp mina anhöriga. Min flickvän visste att mitt mål var 2:30 och var orolig att jag skulle vara missnöjd. Men jag förbättrade mitt personbästa med över 20 minuter! Hur skulle jag kunna vara missnöjd med det?

43

Jag har börjat fila på en redogörelse från Lidingöloppet, men jag har bestämt mig för att skriva färdigt den först imorgon. Tills dess bjuder jag på lite kortfattad statistik från mina tre Lidingölopp:

År	Tid	Placering
2006	2.54.57	2863
2008	2.57.17	4623
2010	2.34.12	1784

Det kanske är läge att satsa på en medaljtid 2012?

44

Trots strul på tunnelbanans röda linje gick det oväntat snabbt och lätt att ta sig ut till Lidingövallen och startlappsutdelningen. Hoppas att det går smidigt även imorgon förmiddag när det blir lämmeltåg på allvar. Jag övervägde ett någorlunda billigt inköp på sportmässan, men istället hastade jag mig igenom för att hinna in till stan för lunch.

Med mig i kassen hem fanns lite varuprover, Blossom, aftonblaskan

och det där klistermärket jag aldrig hittar någon användning för.

Jag funderade faktiskt på att åka tillbaka till Lidingö på eftermiddagen för att handla och vara med på pastapartyt, men lite senare kändes det alldeles för jobbigt. Bättre att vara hemma och ta det lugnt istället för att flänga och fara. Jag skjuter till och med upp pillandet med startlapp och det mysko chipet till morgondagen.

Skicka LL (mellanslag) 20562 till 72456 för att få mina mellantider.