#85: De första tre milen

I årets Stockholm Marathon hann jag till 30 kilometer på obetydligt mer än 2 timmar och 14 minuter. Då hade jag krafter kvar att springa ytterligare 12 kilometer på en timme. Om jag istället använde de kvarvarande krafterna på ett par ordentliga backar – då skulle jag kanske kunna klara Lidingöloppet på medaljtid. Jag tänker ge det ett försök nästa år.

#84: Feber, fest och fågelkvitter

Efter en vilovecka som sammanfallit med en kraftig förkylning har jag försökt fungera som toastmaster på en 40-årsskiva och är nyss hemkommen vid halvfyra på morgonen. Vi får se om det möjligen dröjer ännu ett par dagar innan jag är ute och springer igen.

#83: Mitt snitt i Stockholm Marathon

Det krävs rätt stora förbättringar för att ändra det genomsnittliga resultatet när det är så många som tolv resultat att räkna med. Nu lyckades jag ändå sänka min genomsnittliga tid på Stockholm Marathon med så mycket som 2 minuter och 50 sekunder. Om det huvudsakligen beror på att jag var snabb i år eller om jag varit långsam tidigare låter jag er mattesnillen fundera över.

Jag hade hellre sett ett snitt på max 3:30, men det kräver stora förbättringar under kommande år. Hur mitt snitt ser ut på samtliga maratonlopp jag sprungit – det är en annan historia.

#82: Vårdguiden om hälsporre

I senaste utgåvan av Vårdguiden finns det ett helt uppslag, sidorna 20-21, om hälsporre. Här finns definition, symptom samt exempel på behandling och förebyggande övningar.

#81: Loppens utvärderingar

Igår fyllde jag i utvärderingar för både Nacka Halvmarathon och för Stockholm Marathon. Det var intressant hur de skilde sig åt. Skillnaderna handlar till stora delar om ekonomiska förutsättningar, och det är lätt att se vad som blir viktigt och mindre viktigt när ett lopp växer och blir större.

Den första och uppenbara skillnaden är hur undersökningen görs. Nacka Halvmarathon har själva gjort sitt frågeformulär i Google Forms, medan Stockholm Marathon har anlitat ett analysföretag.

Frågorna som ställs av Nacka Halvmarathon handlar till största del om löparens upplevelse av arrangemangets olika delar, samt om vad som är en lämplig tid på året för framtida lopp. Målet är att locka fler deltagare.

Frågorna som ställs om Stockholm Marathon handlar till stor del om vilka varumärken och samarbetspartners man lagt märke till i samband med loppet. Kanske har Stockholm Marathon gett upp kampen om att samla fler deltagare för att istället samla fler sponsorer.

#80: Efter Stockholm Marathon

På kvällen efter Stockholm Marathon tycks jag ha varit lite snurrig i huvudet. I Östermalmslägenheten där jag först duschade och sedan deltog på en middagsbjudning, glömde jag inte bara mina överdragskläder utan också min finishertröja.

Det blev inte mycket sömn den första natten efter loppet. Visserligen kom vi hem snabbt med taxi, men på de tidiga morgontimmarna låg jag vaken innan vi körde bil till Grisslehamn och åkte färjan till Åland och tillbaka. Jag styltade runt på den gungande båten med stela ben.

Träningsvärken är fortfarande påtaglig men på tillbakagång. Dessvärre har jag dragit på mig någon åkomma som inkluderar halsont, feberkänslor och en lätt snuva. Än så länge är jag inte nere för räkning, men man vet ju aldrig.

#79: Målfilm som stöd för minnet

Alla deltagare i Stockholm Marathon har fått en länk till videoupptagningar från loppet. Förutom att bli irriterad över min löpstil är jag mest förvånad över att se en av farthållarna säga något till mig direkt efter målgång. Det har jag inget som helst minne av.

I min egen bubbla direkt efter målgång.