Det var söndag igår, vilket i mitt fall inte betydde långpass men åtminstone att jag sprang. Jag tvingade mig själv att hålla det kort. Det lilla onda jag kände under löpningen skulle inte tillåtas bli större. Sträckningen (eller vad det nu var) i vänsterlårets baksida har faktiskt bleknat bort, så det var nog inte så farligt.
Så fungerar det just nu. Jag springer inte mer, längre eller snabbare för att bli bättre. Jag springer sällan, kort och lugnt för att inte bli sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar