Ska jag springa så långt i det tempot vill jag varken göra det i motionsspåren eller på vägar och trottoarer. Eftersom jag länge har varit nyfiken på Erstaviks stora skogsområde och vägarna därigenom till Erstaviksbadet så bestämde jag mig för att springa dit och tillbaka. Det var ett fint val. Förutom imponerande skog av olika slag såg jag både rovfågel och hjort. Rovfågeln flaxade upp ur diket max 3-4 meter ifrån mig.
Tempot började lite lågt med 4:38 (backarna i motionsspåren närmast), men planade sedan ut (grusvägen genom skogen); 4:18, 4:28, 4:26, 4:32, 4:20, 4:23, 4:22, 4:24 och 4:16-tempo på sista 0,65. Jag använde pausen till att gå ner till vattnet och se mig omkring i några sekunder innan jag gick tillbaka till där jag stannat klockan.
There and back again. |
Jag låter mig inte nedslås av att jag inte lyckades genomföra passet i avsedd fart. Rakt över blev det 19,3 km i tempot 4:36 per kilometer, och det är aningen snabbare än genomsnittstempot på min hittills snabbaste mara. Det är sällan (eller kanske rentav aldrig tidigare) som jag springer så här snabbt på ett långpass.
En positiv bieffekt är att jag hittat trevliga skogsvägar att springa på. Det snabbaste sättet att ta sig till Saltsjöbaden är inte kollektivtrafiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar