Jag har skrivit länge och i många olika former; filmkritik, krönikor, interninformation och bloggar. Just nu är bloggen det enda jag skriver. Det är alltså för min egen skull jag skriver – lika mycket för skrivandet i sig som stöd för löpträningen. Skrivandet driver löpningen, löpningen blir ämne för skrivandet. Att jag blir läst är inte längre lika viktigt, inte som när jag skrev filmkritik, krönikor och interninformation.
Men bloggandet har också gett mig nya vänner och blivit ett sätt att hålla kontakt med en del gamla vänner. Dessutom har jag en liten grupp läsare jag inte känner. Därför vill jag be om överseende med att jag för tillfället inte prioriterar bloggandet särskilt högt. Perioder med brist på inspiration kommer förhoppningsvis att åtföljas av mer läsvärda inlägg. I väntan på dessa har vi i vilket fall löpningen och vår vänskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar