Om jag är ute och går med hunden och ser någon stå vid en spårkarta — eller någon som stannat i en av motionsspårens korsningar — frågar jag gärna om de vill ha hjälp eller undrar över något. Ofta är det så, och då besvarar jag dessa frågor eller tipsar om olika spår, troligen med något slags stolthet i rösten.
Jag har adopterat motionsspåren här utanför. När jag pratade om dem med en kollega tidigare idag så kallade han mig spårvärd. Jag gillar det.
Eftersom spåren fortfarande släcks i förtid sprang jag på trottoarer och gångvägar även ikväll. Det har var det svåraste movember-passet hittills, men det blev ännu ett sent pass på drygt 3 kilometer. Jag har börjat springa på samma sätt som jag bloggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar