Efter gårdagens olyckshändelse lovade vi varandra där hemma att inte springa efter tunnelbanetåg och bussar. Det är ett löfte som är svårt att hålla när jag känner mig mer stressad än på länge.
När man försöker hinna med allt är det risk för att ingenting blir bra. Nu känns det lite så. Tur då att arbetsveckan snart är slut. Kanske kommer det att finnas tid att springa utan att det är för att hinna med något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar