På förmiddagen var det oväntat kyligt. På eftermiddagen, när solens strålar värmde upp luften som bäst, låg jag först med slutna ögon i vardagsrumssoffan. Sedan drack jag en kopp kaffe och gav mig ut i femminuterstempo.
Det är fortfarande isgata i motionsspåren. Jag sprang på vanliga gångvägar och trottoarer, bortåt Enskede och tillbaka. När jag nästan var hemma igen ökade jag tempot och la på en extra liten sväng för att nå upp i nio kilometer.
Uppför backen vid K22 hade klockan ännu inte pipit hel kilometer. Inte när jag nått gatans vändplats heller. Istället för att vända fortsatte jag, ut i naturen över stock och sten tills klockan pep.
Sista kilometern av dagens nio sprang jag på 4:12. Det är svårt att förstå att jag sprungit en halvmara i högre tempo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar