Den högst placerade kontrollen — nummer 29 — råkade hamna utanför min rutt, så jag fick springa en extra ögla bara för den. Jag bestämde mig för att gena uppför en brant med stenblock, halkade med vänsterfoten så att vänstra benet for ner mellan två stenblock och slog smalbenet i det ena. Jag förbannade min oförsiktighet och haltade vidare uppåt.
När jag tittade ner såg jag en ordentlig bula, som ett extra litet knä mellan det riktiga och foten. Jag gjorde omedelbart stopp för att linda benet och stoppa svullnaden. Jodå, jag har ofta med mig den lilla rullen i ryggsäcken, vis av de erfarenheter jag gjort de gånger jag stukat foten. Nu gjorde det riktig ont, det var svårt att gå, och jag var högt uppe på en avlägsen bergsknalle.
Utsikten bara några meter från den verkliga utsiktspunkten.
Utsikt från #29. Varje silverkantat moln är mörkt och fult i mitten.
På väg nerför lossade jag lindan och gjorde om lindningen lite lösare. Det gick ganska bra att gå, till och med att springa. Jag fortsatte mot de fyra återstående kontrollerna, medveten om att den ursprungliga tidsplanen inte skulle hålla.
Även #27 hade fin utsikt, bland annat mot Fjäderholmarna.
Utan att skynda mig tog jag den elfte och sista kontrollen några minuter efter 18. Hade jag inte slagit mig och varit tvungen att ta en paus så hade jag klarat att registrera alla kontroller i Nyckelviken och vara tillbaka vid bussen efter en och en halv timme. Nu fick det bli en annan buss en kvart senare.
För tillfället är jag en av tio som registrerat alla hittills 40 kontroller i NackaOrienteringen Friska Nacka. Nu får jag sysselsätta mig med annat i väntan på att det släpps ytterligare 20 kontroller i juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar