Det är en väldigt hårt schemalagd helg med 40-årsfest på lördagen och annat födelsedagsfirande med gäster hemma på söndagen. Sedan är det förstås en del annat att fixa med som skjutits upp de två senaste veckorna.
Med detta i åtanke tillsammans med mitt onda ben så var det inte aktuellt att springa långpass idag. Jag bestämde mig ändå för att pressa in en liten regnrunda för att skaka loss all frustration och se vad benet håller för.
Benet kändes nästan inte alls i uppförsbackarna, men i övrigt kom jag på mig själv med att halta för att undvika det onda. Inte bra att springa långt med andra ord, så jag nöjde mig med ett varv på Hammarbyrundan och tillbaka.
Det var först när jag stannat som jag märkte att klockan bara registrerat tid och inte sträcka. Jag hoppas verkligen att den inte är trasig. En och en halv kilometer är i vilket fall inte värt att registrera.
men hur känns benet nu.... Är det bättre? Kan du springa obehindrat snart igen?
SvaraRaderaJag tycker att det känns bättre och bättre, men det har besvärat mig mycket mer än det borde ha gjort om det bara hade varit ett blåmärke. Jag kommer att testa en kort snabbdistans på onsdag, och om det funkar så blir det ett längre pass till helgen.
SvaraRadera