Jag ville veta hur det ligger till dagen innan jag ska springa det kortaste lopp jag någonsin sprungit, så vid 21-tiden — nyss hemkommen — gick jag ut och sprang ett varv på Björkhagsspåret med hunden och kluckmage (senare håll) i bedrövligt tempo.
Att det fortfarande gör ont (eller åtminstone känns) där jag slog mig på vänster smalben kan jag nog stå ut med imorgon, men den dåliga formen är värre. Jag utvecklas som löpare på samma sätt som Benjamin Button åldras. De 3,7 kilometer jag sprang idag tog 20 minuter. Imorgon måste samma sträcka gå betydligt snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar