Skärholmsloppet (236 dagar)

Det kommer att bli personbästa i vilket fall, som min kollega sa innan startskottet skilde oss åt. Jag har aldrig sprungit ett riktigt femkilometerslopp förut, men med en notering på 38:58 på den dubbla distansen har man ändå vissa förväntningar.

I väntan på start besiktigade jag valda delar av banan. Sista raksträckan mot mål var det fint att ha sett i förväg. Sedan stod kollegan och jag i skuggan till cirka sju minuter innan start.

Precis som i Kistaloppet tillämpades kompisseedning i startfältet. Jag ställde mig så långt fram jag vågade utan att skämmas. På första kilometern sprang jag likväl om ett stort antal personer som hade mer än en halvtimmes löpning till målgång. Min egen framfart i uppförsbacken på första kilometern gav mig nästan mjölksyra, men 3:53 var ungefär vad jag hade hoppats på.

Även andra kilometern gick bra. Genom Skärholmens centrum hade det hunnit bli ganska glest. En pojke bland åskådarna räknade löpare och var ungefär på 70. Vid tre kilometer fanns det vätska, men jag valde klibbig mun framför risken att börja hosta och frusta. Tiden var inte imponerande, men fortfarande i linje med en sluttid under 20 minuter. Nu började värmen tillsammans med ännu en backe ta ut sin rätt.

Två löpare passerade mig utan att jag bet mig fast. Jag sprang nästan ensam men passerade enstaka löpare som inte klarade att hålla tempot hela vägen. Vid skylten som markerade 500 meter kvar hade jag 18:12 på min klocka och undrade om det kunde stämma och om jag i så fall skulle orka öka farten något. Det blev ingen markant ökning, men jag klarade mig ändå i mål med tiotalet sekunder till godo på 20 minuter.

Jag är nöjd med mitt lopp. Någon gång ska jag nog kunna springa 5 kilometer under 19 minuter, men en mycket bättre tid än resultatlistans 19:52 (bruttotid?) hade jag inte kunnat få idag.