Jag brukar inte springa dagen efter ett lopp, men nu var ju loppet bara fem kilometer. Erik hade föreslagit att vi skulle springa Brunnsviken runt, och det vill man ju inte missa!
Prattempo innebar ungefär 4:45 per kilometer, men mot slutet av 11-kilometersrundan märkte nog Erik att jag inte längre pratade särskilt mycket. När vi efter en välbehövlig paus skulle avsluta med att springa uppför det som Erik kallar ”Hill of tears” hade jag inte mycket krafter kvar. Det blev tungt redan innan lutningen var särskilt brant. Erik försvann ur sikte, medan jag gjorde mitt bästa för att lyckas springa hela vägen upp.
Jag är glad att vi sprang ett par timmar tidigare än Erik först föreslog. Dels för att det var varmt nog ändå, men också för att jag var hemma till lunch med större delen av dagen kvar framför mig. Redan efter lunch blev det en långpromenad med fyra av Friska Nackas kontroller avprickade. En bra dag som avslutning på en bra helg.
Nästa gång tar jag rygg på dig. Nu lyfter det.
SvaraRaderaI backen? Du kommer alltid att vara bättre i backarna. Jag är glad om jag kan hålla jämna steg med dig på något lopp ibland.
Radera