Från brist på träning till tävling

Jag ljuger inte när jag skriver att det varit stört omöjligt att få till ett träningspass den här veckan. Jag har åkt till jobbet direkt efter uppstigning, inte kunnat ta någon längre lunchpaus och sedan haft olika åtaganden och sysslor på kvällarna. Helgen i Norge har också riskerat att bli avblåst för att jag plötsligt saknade hundvakt.

Sista möjligheten att springa innan avfärd var på torsdagskvällen, men när ”svärföräldrarna” bjöd på god middag och serverade både bubbel och rödvin så tackade jag ja även till alkohol (efter att en halv minuts prat om att jag gärna drack alkoholfritt följts av en helomvändning). Det kändes som ett bra beslut för stunden.

Även om jag kunde önskat mig en bättre uppladdning inför Sentrumsløpet så är jag nöjd med att ha överlevt veckan med hälsan i behåll. Den här arbetsveckan var inte alls lika krävande som den förra, och även om det beror på att jag skjutit några ”måsten” på framtiden så kunde jag tillbringa fredagen på Oslo-tåget/bussen med gott samvete.

De flesta gånger jag inlett tävlingssäsongen med Sentrumsløpet så har jag inte varit bättre förberedd än så här, men det brukar ändå gå hyfsat. Springer jag inte milen genom Oslo på rekordtid imorgon så kommer det fler chanser.