Med två veckor kvar till Stockholm Marathon var det många som sprang det sista långpasset i helgen som var. Jag har sprungit ungefär en gång i veckan de senaste månaderna, så jag vet inte om ett långpass gör någon skillnad nu, men jag sprang ändå i söndags (efter att ha skjutit upp det från lördagen).
Det blev en längre paus efter drygt 7 km eftersom jag hade sprungit fel och var helt desorienterad, och ännu en paus när jag sprungit så långt som till jobbet efter drygt 15 km. Jo, jag använde ännu en ledig dag till att leta efter bästa vägen till och från jobbet.
Egentligen tänkte jag springa en bättre väg tillbaka hem och komma upp i ungefär 30 km, men i Stuvsta-trakten kändes till och med trottoarkanterna som en utmaning. Tillbaka vid Huddingevägen konstaterade jag nöjt att en buss till Gubbängen skulle komma om bara några minuter. Då hade jag faktiskt redan stannat klockan. 22 kilometer på två timmar.
Ett dygn senare känns benen som efter en mara. Jag undrar hur det kommer att kännas efter maran...
Det ska bli intressant att följa dig i år Morgan. Någonstans finns det väl en gräns för hur "lite" man kan träna innan en mara och du ligger nog nära den i år.
SvaraRaderaJag hoppas såklart att du inte får ett så tufft lopp men det vore märkligt om du kan springa enbart på talang och låg vikt (kropp och skor) :-) och om inte bristen på långpass skulle märkas under andra halvan!
Är inne på Staffans linje. Intressant experiment genom att se hur du grejar andra halvan mpt din träningsbakgrund. Fast gör man som du 41 min på milen i princip otränad så grejar du väl maran fint av bara farten.
SvaraRaderaSkoj att du springer i mina hemtrakter. Har du kutat längs Gömmaren på någon av dina letavägtilljobbet-estrapader?
För en utomstående är det säkert intressant att se hur jag kommer att klara det, men jag själv upplever det mest som plågsamt. Jag är riktigt orolig.
SvaraRaderaHempa: Jag kommer nära Gömmaren eftersom jag tycker att brandvägen (Ryttarhalsvägen) är trevligaste vägen att springa.
Jag håller med de andra! Din mara kommer att bli ett av de intressantaste :-).
SvaraRaderaHur tänker du? Vilket tempo ska du försöka hålla? Har du något upplägg?
MVH
Öööh... Hur tänker jag?
SvaraRaderaHade inte våren blivit som den nu blev så hade jag gjort som i New York — gått ut i mitt måltempo och försökt hålla det och humöret uppe. Nu vet jag inte riktigt hur det blir med humöret.
Ja, du behöver i alla fall känna dig ensam i upplägg inför Sthlm marathon. Senaste tre veckorna har jag varit duktigt förkyld och därför inte tränat alls. Jag är fortfarande inte bra och är som du riktigt orolig. Känns inte bra det här.
SvaraRadera/Tobias
Jag vet att jag inte är ensam. Men ingen av oss vill väl sälla oss till skaran av (inte så) glada motionärer som dyker upp helt oförberedda och sedan lider hela sista milen? Oroligt, som sagt.
SvaraRaderaNej, verkligen inte.
SvaraRadera/ Tobias