Vägen till och från jobbet

Med både frukost och en längre hundpromenad avklarad var klockan bara 10 när jag på lördagen gav mig ut för att springa långpass. Trots att det var den första av 17 lediga dagar så valde jag att springa i riktning mot min arbetsplats.

Så fort jag börjat springa såg jag pulsen gå från 85 till 170. I uppförsluten gick pulsen upp över 180, men i övrigt var det inte så svårt att ligga strax under 170 och ändå hålla lagomt långpasstempo. Jag vet att det låter mycket, men det är normalt för mig och jag har en maxpuls en bra bit över 200.

Resten av det här inlägget kommer inte att handla så mycket om löpning, så är man inte överdrivet intresserad av mina äventyr i Stockholms södra förorter går det bra att sluta läsa nu.

Långpasset var tänkt att ge lite klarhet i hur jag bäst springer till och från jobbet. På en lunchrunda har jag en gång sprungit tre kilometer på den ena av de två vägar jag tror är de mest lämpade. Från andra hållet har jag har sprungit så långt som till Rågsved, vilket bara är 4 kilometer. Den återstående mittendelen var outforskad utöver lite kartstudier som hade hunnit falla ur minnet.

Efter Huddingevägen blev det alltså ganska improviserat. Istället för att leta upp och följa Häradsvägen så korsade jag den (såg ingen skylt), förlorade känslan för väderstrecken och valde lite senare att följa skyltningen mot Källbrinks IP. Noterade där att löparbanorna såg isfria ut, sprang in på skogens motionsspår och frågade en utpumpad kille på en bänk om vägen.

Efter att ha gjort en liten extra cirkel sprang jag snart på den andra av de två vägar jag tidigare valt mellan på kartan, det som killen på bänken kallade för ”brandvägen”. Jag antog att det var Långängens motionsspår jag skymtade i skogen. Vid brandvägens slut var jag så nära jobbet att jag faktiskt funderade på att springa dit och ta något att dricka innan jag sprang hem.

Nu valde jag att springa som på lunchrundan och sedan följa Häradsvägen. Ganska snart började jag dock improvisera igen. När jag korsat Huddingevägen sprang jag in på Ågestavägen istället för Rågsvedsvägen och sökte mig därför lite mer norrut på mindre vägar. Det var mycket, mycket bättre.

Jag hade turen att hamna på Kräpplaspåret som jag sprang på när jag provade att springa Hälsans Stig Rågsved förra året. Tyvärr mindes bara hur vackert det då var och inte hur jag lättast kom hem därifrån. Nu sprang jag på måfå förbi kolonilotter och illegala soptippar tills jag nådde Magelungsvägen.

Jag var trött nu och visste inte vilket håll som var närmast hem. Efter viss tvekan valde jag att springa så att jag så småningom passerade Fagersjöspåret med vetskapen att det bara var två kilometer hem. För att nå upp i prick 26 km fick jag avsluta med några uppförstrappor. Klockan stannade på 2 timmar och 30 minuter.

Energipåfyllningen där hemma efter avslutat pass.

Jag tror att jag kan hitta en löpvänlig väg till jobbet som är en bra bit under 14 kilometer, kanske neråt 13. Drömmen skulle då vara att kunna springa från dörr till dörr på mindre än en timme. Jag får studera lördagens långpass till Långängen och se var jag kan kapa några hörn.