Det har varit en ansträngande vecka, både hemma och på jobbet. Egentligen var det väl just kombinationen – att inte kunna ägna varken det ena eller det andra min fulla uppmärksamhet, att inte fysiskt kunna vara på två platser samtidigt när jag ändå varit det mentalt.
Under fredagen avslutade jag min arbetsvecka samtidigt som min flickvän inledde en lång utlandsvistelse. Nu har även jag landat. Det tog mig i princip hela helgen att återhämta mig fysiskt och psykiskt samtidigt som jag försökte återställa hemmiljön till normal ordning från totalt kaos. Att springa har inte varit mer än en tanke.
Det är konstigt att vara ”ensam” i Gubbängen. Det är som att ha övertagit någon annans plats. Jag bor i en lägenhet som en gång var min flickväns lägenhet, hälsar på folk jag inte känner när jag är ute med vad som en gång var min flickväns hund. Hemma omges jag faktiskt inte av många saker jag hade för mer än tre år sedan. Ändå har jag bara saknat två saker den här helgen: min flickvän och löpningen.
Låter tufft. Hur länge ska hon vara borta ? kan du inte åka och hälsa på? Ut och kuta! Du får ta dig tid! Det rensar huvudet.
SvaraRaderaVackert Morgan. En sorgsen ton som andas längtan och visar en blick skärpt mot fjärran.
SvaraRaderaIngmarie: Jag ska hälsa på i någon vecka och resten av tiden går väl av bara farten. Det var lite för mycket den senaste veckan för att jag skulle hinna med allt jag ville, men det blir nog bättre snart.
SvaraRaderaMartin Permer: Det är mycket som är vackert. Du är poeten, kreatören, den som finner melodi i orden. Den goda vännen.