Solsken i sikte

I morse var jag så stressad att jag fick slå ut kaffet i vasken innan jag hastade iväg för att först lämna hunden och sedan åka vidare till jobbet. Det var inte bara kaffet som var bortkastat. Morgonens timme vid datorn var lika resultatlös som timmarna under den alltför sena gårdagskvällen. Min frustration över detta varade som tur var bara några timmar till. Resan till den andra kontinenten köptes strax före lunch.

Dagen gick från mörka moln till solsken (vilket förstås är en metafor – kontoret jag jobbar på saknar fönster). Mitt goda humör grumlades inte ens av att jag sovit som en småbarnsförälder och började känna en tilltagande huvudvärk. Det är möjligt att kaffebrist var orsaken till huvudvärken, för den traditionella dubbelespresson efter lunch uteblev den också.

Med det viktigaste på veckans agenda avklarat kom planerna på att springa tillbaka. Kort runda ikväll, hem från jobbet på torsdag och långpass på lördag? Väl hemma kände jag dock för att ta det lugnt, så löpningen ersattes av en kopp kaffe och av att jag läste ikapp inlägg från de löpbloggar jag följer. Jag har märkt hur mina läsvanor har förändrats, så det blir nog ett nytt inlägg i ämnet snart.