tisdag 18 september 2012

Loppen 2013 (114 dagar)

När årets olika lopp passerat dyker datumen för nästa års lopp upp. Eftersom jag inte har något bättre för mig kollar jag runt och noterar i min egen kalender.

Nästa år krockar inte Midnattsloppet i Stockholm med Vasastafetten i Dalarna. Jag kan alltså fortsätta mina försök att springa sub 40 på Södermalm, samtidigt som det är möjligt att återuppta traditionen att springa i fäders spår för framtids segrar.

Sicklaloppet byter helg igen och hamnar lite för nära Berlin Marathon. Jag vill väldigt gärna springa i Berlin igen, så Sicklaloppet får nog stå åt sidan.

Övriga lopp jag som vanligt kommer att springa är förstås Sentrumsløpet och Stockholm Marathon. Sedan ska jag försöka klämma in så många halvmaror som möjligt och kanske en och annan överraskning.

måndag 17 september 2012

Oinspirerat (115 dagar)

Just nu händer ingenting. Jag är tillräckligt frisk för att åka till jobbet, men inte för att ge mig ut och springa. Med andra ord är jag för trött och likgiltig för att skriva någonting.

söndag 16 september 2012

Biverkningar (116 dagar)

Fyra personer åker bort över helgen. Två av dem passar på att springa en runda i den besökta staden. Jag är inte en av de två.

Hostan omöjliggör inte bara löpning, den stör nattsömnen också. Innan skiten har försvunnit kommer jag att ha hostat fram lite nya magmuskler. Man får ta det goda med det onda.

lördag 15 september 2012

Alternativa aktiviteter (117 dagar)

Jag är glad över att det gick så bra för mina vänner och bekanta i Stockholm Halvmarathon. För min egen del är jag glad att jag inte är sjukare än att jag kunnat ägna mig åt andra aktiviteter.

Den som inte springer... dricker.

fredag 14 september 2012

Milen (118 dagar)

För mer än två år sedan brukade jag säga att jag tyckte att milen var för kort. Jag hade tröttnat lite på distansen eftersom jag var tvungen att springa på max under hela loppet för att kunna fortsätta att springa på nytt personbästa.

Jag fortsatte förstås att springa de millopp jag alltid springer, Sentrumsløpet på våren och Midnattsloppet i slutet av sommaren. Sedan anmälde jag mig för skojs skull till det nystartade Kistaloppet och sprang sub 40 med minsta möjliga marginal. Jag kunde nästan inte tro på det själv, så jag anmälde mig till Hässelbyloppet och kapade ytterligare en minut och en sekund.
Milen 2010
Sentrumsløpet 41:10
Midnattsloppet 42:48
Kistaloppet 39:59
Hässelbyloppet 38:58
Året efter började på samma sätt som året innan. Nu var jag lite mer intresserad av distansen, men utöver en överraskande bra tid på Midnattsloppet så var det 41-minutersresultat överlag. På Kistaloppet var jag inte ens i närheten av sub 40.
Milen 2011
Sentrumsløpet 41:09
Viruddenloppet 41:43
Midnattsloppet 40:03
Kistaloppet 41:10
Sicklaloppet 40:47
Hellasloppet 42:36
Jag kan inte påstå att jag gjort något speciellt för att prestera bättre i år, men mina milresultat har varit stabila och visar en intressant trend.
Milen 2012
Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21
Frågan är nu om jag ska hoppa över Hellasloppet och istället springa Hässelbyloppet. Ja, det är faktiskt lite lockande.

torsdag 13 september 2012

Feberyra dag fyra (119 dagar)

Fjärde dagen med feber har passerat. Jag hoppas att det inte blir fler, men samtidigt har hosta både tillkommit och tilltagit. Om jag har otur så kommer hostan att dröja kvar ända till Lidingöloppet.

Just nu längtar jag bara ut i spåret. Det här är ju den fina delen av hösten, när temperaturen fortfarande är behaglig och underlaget ännu inte kan beskrivas som lövhalka.

onsdag 12 september 2012

Vad blir årets sista lopp? (120 dagar)

Med drygt en månad kvar kollade jag anmälningsläget till Hässelbyloppet. I måndags hade 5000 av de 7000 startplatserna gått. Jag är kluven inför valet om jag ska anmäla mig eller inte. Skulle jag springa Hässelbyloppet så skulle det vara enbart för att få en bra tid. En tid under 40 minuter.

En vecka tidigare hade jag egentligen tänkt springa Hellasloppet. Jag är inte anmäld dit heller, men jag hade tänkt att det skulle bli årets sista lopp — åtminstone i Sverige. Hellasloppet skulle jag springa bara för att det är roligt. Hemmaplan. Visst skulle jag ösa på, men det skulle inte innebära en fin tid på milen.

Jag vet inte om det är en god idé att springa både Hellasloppet och Hässelbyloppet. Det skulle dessutom innebära lopp tre helger i rad eftersom jag innan det springer även Lidingöloppet. Hur viktigt är det att springa ett roligt lopp på hemmaplan? Hur viktigt är det att göra ännu ett försök på sub 40 i år?