Velamsund, akt tre (95 dagar)

Det var en perfekt dag för Hellasloppet, så det gjorde lite ont att inte springa. Jag gick inte ens den kilometer hemifrån som krävdes för att se löparna passera. Istället tog vi en tur med bilen.

Vi hade ett ärende åt Gustavsbergs-hållet, och jag ville passa på att ta återstående fyra kontroller i Velamsund på tillbakavägen. NackaOrienteringen Friska Nacka släppte inga nya kontroller i oktober, men jag har ju ändå en del kvar av det tidigare släppta. Nu är Velamsund äntligen avklarat efter mitt tredje besök i området.

Tjejen, hunden och kontrollen mellan två stenrösen.

Totalt ligger jag nu på 86 av 100 kontroller i det här orienteringsprojektet. De 14 jag saknar ligger tätt samlade i Orminge. Jag hoppas kunna ta dem springandes innan månaden är slut.

Det blev ännu ett stopp på hemvägen. Min medalj från Stockholm Marathon hamnade efter loppet i min systers ficka och har legat hemma hos henne sedan dess. Nu har jag hämtat hem den så att den får göra de andra sällskap i skokartongen.

Vilan (96 dagar)

Det är kanske bara vila som behövs. Och då menar jag inte att jag inte springer, utan att jag verkligen vilar. Idag har jag tagit det riktigt lugnt, inte stressat eller försökt hinna med något som blivit uppskjutet sedan tidigare. Jag har bara varit ledig, hängt med hunden, promenerat, ätit ute, köpt hämtmat och sett en film. Det känns faktiskt betydligt bättre ikväll än vad det gjorde i morse, på alla punkter.

Ännu en helg (97 dagar)

Det här var helgen som jag hade längtat efter, när allt skulle vara klart och bara en lång frihet skulle ligga framför mig. Nu blev det inte riktigt så. Jag har fortfarande längtat efter helgen, men bara som ännu en välbehövlig paus efter allt tyngre slut på arbetsveckan.

Jag ser fram emot att testa högerfoten någon gång, kanske redan under lördagen. Sedan gäller det bara att hålla igång till nästa helg, då löparsäsongen är tänkt att få sin uppskjutna final — helst med ett resultat som betyder något.

Hälsan före Hellas (98 dagar)

Jag har väntat med att anmäla mig till Hellasloppet och just nu lutar det åt att jag inte springer på söndag. Sedan jag sprang Lidingöloppet har jag till och från haft mycket ont i högerfoten. Jag vill inte pressa mig för hårt och riskera något innan Hässelbyloppet.

Dessutom har det blivit dags att söka hjälp med hostan som nu gått in på sin fjärde vecka. Den störde mig visserligen inte under Lidingöloppet, men jag vill gärna bli av med den så att jag kan prestera på max.

Favoritstrumporna (99 dagar)

Nästan samtliga strumpor som jag använder löpande (hehe) har jag fått på köpet eller gratis i olika sammanhang. Vissa av dem har blivit riktiga favoriter, sådana jag alltid använder när jag springer lopp. Ett sådant par — som jag väl fick på någon kundträff i någon sportbutik — har jag tyvärr varit tvungen att ta ur rotationen efter att de inte längre klarar att omsluta hela foten. På de senaste loppen har jag istället använt ett annat par som jag fått på någon kundträff eller mässa.

Nooooooo!

Jämna och fina siffror (100 dagar)

Jag är väldigt nöjd och glad över att jag fullföljde Lidingöloppet. Jag har sprungit vartannat år sedan 2006 och jag har för avsikt att springa igen om två år. Jag gillar dessutom att mitt femte deltagande kommer att ske vid det femtionde Lidingöloppet.

Förra året var ett mellanår då jag inte sprang Lidingöloppet, men den helgen sprang jag Berlin Marathon istället. Det var ett lopp jag kände att jag ville springa igen. Jag kommer att anmäla mig så snart anmälningsfunktionen är igång 25 oktober. Nästa Berlin Marathon är till min glädje det fyrtionde.

Värdet av traditioner (101 dagar)

Jag ser framåt. Idag öppnade anmälan till Sentrumsløpet i Oslo 27 april. Om man anmäler sig inom två veckor kostar det ”bara” 335 norska kronor, vilket är ungefär 385 svenska. Det är det dyraste milloppet jag springer, men det är också den finaste traditionen. Jag längtar redan.

Ett par bilder från tidigare målgångar i Oslo.