Running on empty

Vi avslutade lördagen med en klassisk film om löpning.

Den centrala scenen kan ses här.

Att tidskvalificera sig till Boston Marathon

Det är 395 dagar till Boston Marathon 2012. Årets upplaga, en månad från idag, fulltecknades på bara 8 timmar när anmälan öppnades i höstas. Många som hade klarat kvalificeringstiderna blev därmed utan startplats.

För drygt en månad sedan ändrades antagningsprocessen. Kvalificeringstiderna till Boston Marathon 2012 kommer att vara de samma som året innan, men de som har störst marginal till kvalificeringstiden kommer att ha förtur när anmälan öppnar i september enligt följande:

12/9: minst 20 minuters marginal till kvalificeringstiden
14/9: minst 10 minuters marginal till kvalificeringstiden
16/9: minst 5 minuters marginal till kvalificeringstiden

Från 19 september kan alla som klarat kvalificeringstiden anmäla sig. 23 september stänger anmälan, och besked om platstilldelning för den sista gruppen sökande kommer några dagar senare.

Det blir sedan ännu lite snävare kvalificeringsgränser till Boston Marathon 2013.

För att jag ska få springa Boston Marathon 2012 måste jag ha sprungit ett maratonlopp på 3:15. Reglerna är så generösa att det räcker med 3:15:59, men det är ändå 210 sekunder snabbare än mitt personbästa från NYC Marathon i höstas.

Vid Stockholm Marathon i sommar är det alltså 4:39-tempo eller snabbare som gäller hela vägen. Ett misslyckande på den punkten innebär att Boston Marathon 2012 är utom räckhåll. Det finns inget utrymme för en dålig dag!

Vad jag klarar att göra i Berlin till hösten kan möjligen ge mig en plats i Boston 2013. Det förutsätter förstås att jag då klarar den nya kvalificeringsgränsen 3:10 – helst med minst 5 minuters marginal...

Utgångspunkten

Det är så illa att jag inte ens känner för att skriva något mer.

Bristen på disciplin

Jag vaknar vid halvsjutiden varje morgon, men jag har så svårt för att ta mig i kragen och springa en morgonrunda. Efter arbetsdag och hemfärd kommer först hungern och sedan alla måsten. Idag dessutom tröttheten.

Det här med att jobba heltid. En löptur i veckan kan jag inte leva på.

Inga fler halvmaror planerade i år

I höstas bestämde jag mig för att avstå Göteborgsvarvet 2011. Jag tyckte att det ligger för nära Stockholm Marathon, att det är för dyrt och att det är för trångt. En femårig tradition är därmed avslutad.

Förra året sprang jag också halvmaran Kungsholmen Runt. Trots ett halvstruligt arrangemang blev det en personlig succé – första gången sub90! Men i år krockar Kungsholmen med Sentrumsløpet, ett lopp jag inte vill avstå.

Stockholm Halvmarathon är ett favoritlopp som jag sprungit några gånger, men det ligger för nära Berlin Marathon som jag ska springa för första gången, förhoppningsvis på nytt personbästa.

Några andra halvmaror står inte på schemat. Tur då att jag redan hunnit med halvmaran i Barcelona i år och att det gick så bra!

Tävlingsfri semester?

Det blir förmodligen en kort bilsemester tillsammans med vänner den här sommaren. Ikväll sågs vi och gjorde en grov planering av tid och rutt. Jag kunde inte låta bli att samtidigt snegla lite i två olika tävlingskalendrar. Det finns en del alternativ längs vägen, men det blir nog inget. Jag har tänkt dra ner på antalet tävlingar i år. Mest av ekonomiska skäl. Träningsmässigt behöver jag nog loppen – de har stått för nära en fjärdedel av min löpmängd de senaste två åren. Nu får jag försöka att träna istället.

400 nya dagar

Ok, vi kör en vända till.

Jag behåller nedräkningen som form, men den här gången räknar jag inte ned till NYC Marathon. Om jag skulle vinna en startplats i lotteriet så springer jag givetvis i New York i år igen, men i så fall blir det bara ett av flera lopp på vägen, för nu finns det ett annat mål på andra sidan Atlanten.

400 dagar börjar nu!