Underhållning längs banan skulle det bli med 300 meters mellanrum, men jag varken såg eller hörde något innan Skanstull. Däremot hade jag ont i vaderna redan efter en kilometer. Visst vet jag att det är viktigt att hålla negativa tankar borta, men det här var bara den första av flera ursäkter jag samlade på mig under loppet.
Men jag sprang på i min egen bubbla. Lite orolig men i fortsatt högt tempo. Även om det kändes trögt redan på tredje kilometern så var det nog först i backen upp mot Sofia kyrka som jag tappade tempo. Kul idé med en spurtsträcka, men vem vågar dra på i en uppförsbacke precis innan den verkliga backen?
Precis innan sex kilometer kom tanken på att ge upp min målsättning på sub 40. Tempot höll inte för att ta igen det jag förlorat, samtidigt som jag började ha svårt att hålla reda på hur långt jag faktiskt hade sprungit. Det blev förvirrande med mellantider vid annat än hela kilometer. Samtidigt kände jag mig överhettad.
Jag trodde att jag skulle falla ihop när jag gått i mål, men det viktiga innan det var att pressa mig de enstaka kilometerna som återstod. Efter Mosebacke är det inte så långt kvar och nästan bara utför. Med mindre än en kilometer kvar kändes det dock som att jag fick håll i båda sidorna. Spurten blev inte min starkaste.
Enligt de officiella mellantiderna gjorde jag sista kilometern på 4:14, men riktigt så illa var det inte. Min egen klocka (som stannade på 10,00 kilometer) visade under fyra minuter på sista.
Det svaga partiet ser faktiskt ut att vara åttonde och nionde kilometern. Man skulle kunna se det som att det var där jag tappade möjligheten till sub 40.
Distans Tid Tempo Tot. tid Tot. dist. 1 1,00 km 3:48 3:48 00:03:48 1,00 km 2 1,00 km 3:48 3:48 00:07:36 2,00 km 3 1,00 km 3:46 3:46 00:11:22 3,00 km 4 1,00 km 4:06 4:06 00:15:28 4,00 km 5 1,00 km 4:39 4:39 00:20:06 5,00 km 6 1,00 km 3:55 3:55 00:24:01 6,00 km 7 1,00 km 4:02 4:02 00:28:03 7,00 km 8 1,00 km 4:22 4:22 00:32:25 8,00 km 9 1,00 km 4:25 4:25 00:36:50 9,00 km 10 1,00 km 3:53 3:54 00:40:43 10,00 km
Efteråt var jag ändå helt nöjd. Jag kollapsade inte på mållinjen, kände mig tvärtom ganska pigg och stark. Väldigt snart hade jag hämtat mina grejer, min tioårsmedalj (vilket förtjänar ett eget inlägg vid ett senare tillfälle) och lite bjudsaker för att så snabbt som möjligt ta mig vidare till Söders Hjärta där flickvän och öl väntade.
Kanske var detta inte mitt sista Midnattslopp. Det kan vara så att jag gör ett nytt försök redan nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar