NYC Marathon 2010: Verrazano-Narrows Bridge

Det är inte helt sant att man i NYC Marathon springer genom New Yorks samtliga fem borroughs. Startområdet ligger på Staten Island, men direkt efter startskottet lämnar löparna omgående denna ö via den 1,6 kilometer långa Verrazano-Narrows Bridge. Det fria spannet på 1298 meter kan jämföras med till exempel Högakustenbrons 1210 eller Storabältsbrons 1624 och är inte längre längst i världen som det var vid invigningen 1964.

Nu är bron istället mest känd för omvärlden för just New York City Marathon, som flyttade starten hit 1976. Bilder av bron fylld med löpare får ofta illustrera loppet – precis som Lidingövägen sedd från en mindre glamorös gångbro när det gäller Stockholm Marathon.

Bilden gör inte rättvisa åt den fantastiska utsikten man har från bron.

När löpare diskuterar Verrazano-Narrows Bridge så handlar det ofta om nackdelen med att springa på brons undre plan. Ryktet säger att man ska undvika blåsten från sidorna eftersom det händer att löparna ovanför lättar på trycket efter att ha laddat med för mycket vätska under morgonen. Jag märkte aldrig av problemet 2006, och i år skulle jag springa där uppe.

Själv är jag alltid väldigt försiktig med vätskeintaget inför lopp och har som regel att aldrig dicka något under sista timmen. Nu hade jag dock fått en liten påse Gatorade att dricka 15 minuter före start. Jag kollade på klockan om och om igen i brist på annat att göra, drack på utsatt tid och småpratade sedan lite med en man från Schweiz. Av någon anledning fick jag för mig att det var enklast att kasta vantarna innan startskottet. Då visste jag inte hur kallt det blåste uppe på bron.

Jag kunde inte låta bli att sjunga med i Theme from New York, New York med Frank Sinatra medan jag rörde mig mot startlinjen med ett stort leende på läpparna. Framme vid tidtagningsmattan startade jag min egen klocka med drygt två minuter till godo på den officiella tiden.

Leta inte. När den här bilden togs hade jag nog hunnit passera.

Jag sprang till höger om mittsargen, och det var ganska trångt i början. Min klocka var inställd på kilometer och visade 5:15 på första. Det bekymrade mig inte det minsta, men jag ångrade att jag inte sparade vantarna ett tag till. När jag nått brokrönet började det lossna, men jag tänkte mer på att se mig omkring och njuta av ögonblicket än att utnyttja luckorna för att ta mig fram. Det gick dock snabbare på andra och tredje kilometern – 4:35 och 4:10 – och med ens var jag i Brooklyn.

Kommande avsnitt:
Brooklyn
Queens & Queensboro Bridge
1st Avenue & Bronx
5th Avenue & Central Park

Tidigare avsnitt:
Staten Island