1

Dagen innan NYC Marathon får de internationella löparna delta i Continental Airlines Internatonal Friendship Run. Man får en nummerlapp att fästa på bröstet, men det är inget riktigt lopp. Man samlas vid FN och lyssnar på lite tal innan man joggar knappt fyra kilometer till Central Park för frukost.

Det som är roligt med tillställningen är att många av deltagarna gärna visar vilket land de kommer ifrån på något spexigt vis. Bäst i år – av de jag såg – var ett gäng japaner med sushi på sina huvuden.

Ett gäng sushifantaster i den uppåtgående solen.

Själv var jag lika tråkig som vanligt. Jag smög upp i sällskapet med den svenska fanan där de flesta åtminstone hade en blågul keps från Springtime. Jag filmade lite med mobilen, men det blev för dåligt för att sitta och pilla med Youtube.

När jag var med i samma arrangemang 2006 samlades löparna inne på FN-området, inte som nu på Dag Hammarskjöld Plaza. Det blir inte lika pampigt utan den fina utsikten över East River. En ännu större besvikelse var frukosten. För fyra år sedan fick man sitta ner på Tavern on the Green, nu fick man vattenflaska, bagel och äpple i handen som efter målgången i vilket litet motionslopp som helst. Frågan är om det inte hade varit bättre med sovmorgon.

Nu ska jag hämta min flickvän som är på väg ner mot JFK! Ännu en japan som fastnat för NYC Marathon får hålla mig sällskap medan jag väntar.

Första halvan lästes på flyget, andra halvan inom kort.