240

Det som har störst betydelse just nu är att jag springer, inte hur långt eller hur snabbt. Idag blev det ännu en repris på den enkla femkilometersrundan, vilket jag ser mer som en mental bedrift än en fysisk. Större delen av vägen kunde jag glädjas åt att snön hade smält bort och att jag fick springa på barmark. Det är väl den främsta orsaken till att jag var en och en halv minut snabbare än i tisdags, men kanske var tempot högre också för att jag visste att jag sprang mot en ljusare framtid.

I kantspalten finns det nu tre pass i mars, vilket alltså innebär att jag uppfyller kraven i soffpotatis-tävlingen som arrangeras av jogg.se. Mina knän känns bra, så jag tänker springa ett lite längre pass på söndag också.