Så här är det: Jag har gjort bort mig.
Ovanstående uttryck har jag lärt mig av min före detta chef (som jag fortfarande betraktar som en nära vän även om vi aldrig ses längre). Det är en utmärkt inledning om man vill få motpartens sympatier trots att man inte har rätt till dem.
Jag har gjort en serie misstag de senaste dagarna som lett fram till det obehag jag upplever just nu. Först trimmade jag ner håret till några millimeter för att jag tänkte att det kunde vara skönt att vara frisyrlös på semestern. Sedan glömde jag förstås att packa ned keps eller annan huvudbonad. Och idag fick vi inte med oss solskyddskrämen när vi gick strandpromenaden bort till Palma.
Det var en vacker dag, men mitt ansikte kräver en annan beskrivning. Vi kan väl kalla det för en löparbränna även om jag fick den gåendes.
Man kan väl köpa en keps eller hatt var tjugonde meter längs strandpromenaden? Typ?
SvaraRaderaInte riktigt, men vi kan enas om att ytterligare ett misstag var att inte åtgärda något av de tidigare, utan bara lalla på som om det inte fanns något att oroa sig för.
SvaraRaderaDu är en flagellant. Du rakade håret av en bestämd orsak, du "glömde" inte att packa ner huvudbonad, och inte heller "glömde" du solkräm. Av någon anledning som är förborgad i ditt undermedvetande vill du gissla dig själv. Kanske för att du springer så dåligt - med dåligt menar jag inte långsamt och inte heller fult, som miffot i "The loneliness of the long distance runner", utan för att du springer alldeles för sällan. Din löparblogg är ju i hög grad en blogg om att inte kunna löpa. Känner du dig fjättrad? Hämmad? What´s eating you?
SvaraRaderaFlagellant? Jag är inte färdig med Söndagskrysset, det kanske går in någonstans.
SvaraRaderaDet är riktigt att bloggen kommit att handla mycket om att inte kunna springa. Det är en krokig väg till NYC Marathon. Men det är också många dagar kvar.