Jag har hamnat i otakt med det här varannandagsvädret. Men jag gläds åt att jag inte längre bor i Stockholms halaste kvarter och att det ser så lättsprunget ut på de flesta håll. Jag har aldrig tyckt att en lerig gräsplätt är så vacker som nu!
Flera av de vita pilarna är nu också synliga, och jag kommer snart att försöka ta reda på om de visar en annan och mer spännande väg än den jag sprungit som min korta standardrunda den senaste tiden. Om de inte gör det så kommer jag att döpa rundan till Three Mile I Run, eller kanske kort och gott Harrisburg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar