#294: Känslor hit och känslor dit

Det är dags att börja springa igen. Det är åtminstone känslan jag har, även om det är psykiskt snarare än fysiskt. Känslan i mitt knä är å andra sidan inget vidare. Det känns nästan vid varje mindre ansträngning, som till exempel i trappor.

Men längtan och önskan finns där i vilket fall. Mest påtagligt blir det i mitt dåliga vardagshumör, men även då jag är glad så får vädret eller en passerande löpare mig att längta efter att ge mig ut. Synd bara att jag är så rädd att besvären ska bli värre.

#293: Ett ESTA för Boston, NYC och Chicago?

Eftersom jag ska åka till USA för att gå på ett bröllop i juli har jag idag gjort en ESTA-ansökan. Tillståndet gäller i två år, så om det skulle bli så att jag springer Boston Marathon 2019 så kommer jag att kunna använda mig av samma tillstånd. Det inkluderar förstås även om jag skulle springa NYC Marathon 2018 och eventuellt också Chicago Marathon samma år. Bara en tanke.

#292: Mitt knä efter Stockholm Marathon

Första dygnet efter Stockholm Marathon hade jag så ont i mina stela knän att jag hade svårt att röra mig. Sedan blev det snabbt bättre, och efter ett par dagar var det bara träningsvärken i vaderna som påminde mig om vad jag hade gjort.

Det tog ytterligare ett par dagar innan den typiska smärtan i höger knä återvände. Jag vet att det är dags att ta itu med problemet igen, men jag tillåter mig att vila även med det innan jag funderar på att få kontakt med en ortoped och göra återbesök hos sjukgymnasten.

#291: Men en halvmara då?

Igår skrev jag att jag inte har planer på att springa fler lopp i år än de fyra jag redan har anmält mig till. Två av dessa lopp återstår, men ingen av dem är en halvmara. Egentligen borde jag springa en halvmara i år, och det är något som jag har funderat på tidigare. Det borde också vara en hyfsat snabb halvmara, eftersom jag hade tänkt öka mina chanser att få en plats i NYC Marathon 2018. Jag ska fundera lite mer på det innan jag bestämmer mig.

#290: Få lopp i år

För några år sedan sprang jag ett tiotal lopp om året, ibland ännu fler. Några av loppen jag alltid sprang har jag släppt, så nu är det bara Midnattsloppet och Stockholm Marathon jag springer varje år. I år bestämde jag mig för att anmäla mig till både Barcelona och Berlin Marathon, men i övrigt har jag varit sparsam med anledning av mitt onda knä och att jag inte alltid kan ta ledigt från jobbet. Det ser alltså ut att bli endast fyra lopp i år, vilket är det minsta antalet sedan jag började springa lopp 2003.

#289: En fika vid Stadshuset

När jag hade nått Norr Mälarstrand på andra varvet tillät jag mig att gå i samband med att jag plockade på mig två bananbitar och två muggar sportdryck. Lite senare sprang jag förbi 35-kilometermarkeringen ungefär samtidigt med att farthållargruppen för 3:45 passerade mig, men sedan sprang jag inte mycket. När jag närmade mig Stadshuset blev det gång igen. Det var efter att jag druckit både hett kaffe och avslagen cola som jag blev fotograferad gåendes med en mugg i handen. Det ser nästan ut som att jag tuggar på något också.

#288: Stockholm Marathons deltagarundersökning

Även i år har jag blivit ”slumpmässigt utvald” att besvara Stockholm Marathons deltagarundersökning. Jag försökte besvara frågorna efter bästa förmåga, men det blev lite klurigt när svarsalternativen inte justerats sedan tidigare år, till exempel i frågan om vätskekontrollerna där fel sportdryck anges som sista svarsalternativ. Som ytterligare exempel avslutas undersökningen så här: