#47: Orientering som lugn löpning

Eftersom jag vill ta det lite lugnt efter Sentrumsløpet i lördags och inför Nacka Halvmarathon på lördag men samtidigt komma i upp i några kilometer extra, så passade jag på att ge mig ut på lite orientering medan det var soligt och torrt.

Precis som tidigare år har jag betalat för att få orienteringskartor från Friska Nacka. Idag sprang jag en runda för att hitta fram till 9 av de 25 kontrollstolpar som ställts ut i närområdet. Jag är mer löpare än orienterare, så jag fick ihop nästan 12 kilometer. Löptiden var drygt 70 minuter, vilket inte direkt gör mig till en god löpare heller, men målsättningen var ju att ta det lite lugnt.

Man kan se var det gjorts små avstickare ut i terrängen.

#46: Årets planerade lopp

Jag har bara åtta lopp planerade i år. Jag skriver ”bara”, för jag har sprungit mer än hundra lopp sedan 2003 och har troligen snittat mer än tio lopp per år. Loppen har för mig varit ett sätt att säkra att jag springer regelbundet, men för många lopp riskerar samtidigt att medföra för långa träningsuppehåll. Som skräckexempel anger jag gärna hösten 2013, då jag sprang Sicklaloppet, Berlin Marathon och Chicago Marathon under en period av tre veckor utan att springa något däremellan.

Årets åtta lopp är – som ni kan se till höger här på sidan – som vanligt en blandning av lokalt och globalt. I år är det en kraftig övervikt på lokalt, eftersom jag valt att springa de fyra loppen i Nacka-touren. Tre av de återstående loppen är lopp som jag springer varje år, utan undantag – Midnattsloppet, Sentrumsløpet och Stockholm Marathon. Som avslutning återstår Berlin Marathon, juvelen i årets krona. Det är först efter Berlin som jag kan tänka mig att lägga till ett lopp eller två.

#45: Veckan mellan loppen

Söndag och måndag blev löpningsfria dagar. Jag tyckte inte det kändes speciellt mycket i benen efter Sentrumsløpet på lördagen.

Idag sprang jag till Nacka Forum och tillbaka när jag hämtade min startlapp till Nacka Halvmarathon. Jag tog det lugnt, ungefär fem minuter per kilometer, men efteråt ömmade det ändå i benen.

På torsdag blir det nog några stillsamma kilometer, men i övrigt får benen vila inför halvmaran på lördag.

#44: Tusenmålet

Jag har fått mitt startbevis till Stockholm Marathon med posten. I år kommer jag att ha 1199 på bröstet, mitt lägsta startnummer i Stockholm Marathon hittills (och 25 lägre än min placering förra året). Jag tänker inte göra någon hemlighet av att jag i år hoppas springa i mål bland de 1000 första och att jag faktiskt anser det målet vara realistiskt. Några minuter ska jag kunna plocka från mitt personbästa.

Allt som inte är perfekt går att förbättra.

#43: Sentrumsløpet 2015 på 39:51

Förberedelserna under det sista dygnet kunde verkligen ha varit bättre. Att jag släckte lampan närmare ett på natten och inte sov så mycket som jag borde kanske inte gjorde så mycket som att jag vaknade med en lätt baksmälla. Några timmar med huvudvärk var nu inte så farligt. Värre ändå var att en mycket stor hotellfrukost som avslutades först framåt 10 innebar en sen lunch som serverades drygt 90 minuter innan start. Det mesta av den pastan hamnade i en frigolitlåda att ta med. Men ändå – bokstavligen en klump i magen.

Tidigare år har jag alltid bott hos vänner när jag är i Oslo. Den här gången hade vi använt mina flygpoäng till att boka hotell i två nätter, bara fem minuters gångväg från start och mål. Jag lämnade hotellrummet 20 minuter innan start. Det regnade inte längre, men det blev några kyliga minuter i bara shorts och kortärmat. Åtta minuter innan start gick jag in i fållan där det genast blev varmare. Det tog oroväckande lång tid för klockan att få satellitkontakt. Utan klocka hade jag inte klarat att springa strategiskt mot målet för dagen.

Utsikten vid både start och mål. Här med sol, dagen efter.

Plötsligt kom startskottet och jag chockade den oförberedda kroppen med att springa uppför en gata med kullersten och den brantare backen med grus. Efter drygt 500 meter närmade jag mig krönet bredvid slottet, redan helt slut av ansträngningen. Sedan blev det trångt ett tag, trängre än jag minns att det brukar vara. Trängseln varade längre också. Jag försökte hålla rätt tempo utan att kolla på klockan annat än vid kilometermarkeringarna. Det funkade bra – strax under fyra minuter kilometer för kilometer, lite över fyra minuter när det varit backigt och jobbigt (tendens till håll).

Det kändes trots allt som att det skulle vara möjligt att nå mitt mål. De tuffare partierna låg bakom mig, trängseln lättade och de fysiska besvären var överkomliga. Med tre kilometer kvar snittade jag fortfarande fyra minuter och bestämde mig för att jag skulle klara sub 40. Ännu en kilometer på fyra minuter och jag tyckte att det fanns krafter till en spurt. Fortfarande vid nio kilometer fanns det ingen marginal, men gott hopp om att avsluta snabbt. Sista backen innan man ser målet gick också bra. En extra koll på klockan visade inga överraskningar, men nu var det nerför och inget att förlora.

Det blev ingen mäktig spurt, men snabb nog för att det inte skulle råda några tvivel om utgången. Jag hade åtskilliga sekunder upp till 40 minuter på min egen klocka och brydde mig i det fallet inte om detaljer. Det blev varken känslostorm eller fysisk kollaps efter målgång, bara fokus på att ta sig igenom utdelningsstationerna (medalj, vatten, sportdryck och banan) och ta sig till den överenskomna mötesplatsen. Först när jag var tillbaka på hotellet kollade jag det officiella resultatet.

Resultatet enligt appen.

Efter Sentrumsløpet förra året var jag nöjd med att ha sprungit under min egen ålder, alltså under 41 minuter vid en ålder på 41 år. Efter årets upplaga av Sentrumsløpet gläds jag mycket mer åt att ännu en gång – och vid något högre ålder – ha sprungit milen under 40 minuter. Det ska bli spännande att se hur långt in i framtiden jag kan upprepa den bedriften.

#42: Milen sub 40 på Sentrumsløpet

Trots en rätt dålig uppladdning blev det ett väl genomfört lopp idag. Under 40 på milen har jag faktiskt bara sprungit tre gånger tidigare, men inte sedan 2012 och aldrig tidigare på Sentrumsløpet.

Med et smil som en gulebøj.

Hårda fakta från loppet finns på Garmin connect. En längre rapport skriver jag på tåget hem imorgon, för nu ska det firas! Hoppas att ni också får en trevlig lördagkväll!

#41: Kvällen före Sentrumsløpet

När starten går först 16:00 så blir det mindre viktigt vad man gör kvällen innan. Så nu har klockan passerat midnatt och jag är trött och lätt berusad. Förhoppningsvis är det inget som inte en god natts sömn och en hotellfrukost kan råda bot på.

Sentrumsløpet i Oslo med skyline från Chicago.

Man får inte glömma att traditionen att åka till Oslo en gång om året främst handlar om att besöka vänner och blott i andra hand om att springa Sentrumsløpet.