Att klockan talar om vad jag har för återhämtningstid efter att jag har sprungit är något som jag ser men inte lägger särskilt stor vikt vid. Alltså sprang jag med vagnen till och från badplatsen idag, ett dygn (inte tre) efter mitt lite längre pass på söndagen.
Jag kände förstås att jag sprungit längre än vad jag är van vid dagen innan, men det är trevligt när det känns muskelärt och inte i lederna (då jag först och främst tänker på höger knä). Just nu känns det inte dåligt någonstans alls.
Plötsligt känns allt möjligt; att komma tillbaka i god form och nå fina resultat i framtiden. Jag minns personliga rekord, kapaciteten att springa en halvmara utan att få träningsvärk och att gå på fest efter ett maratonlopp.
Det är när det känns som bäst man ska ta en vilodag. Jag ska nog kunna hitta på något annat att göra min sista lediga dag, så att jag med gott samvete kan springa till jobbet på onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar