Jag kom hem från jobbet igår och var helt fokuserad på att packa. Att jag glömde bort att skriva mitt dagliga inlägg känns just nu bara befriande. Jag väljer dock att numrera som om inget hänt – vilket det ju inte heller gjorde...
Jag och min lilla familj genomför en riktig maratonflygning. Att göra mellanlandningar är som att börja gå på ett maratonlopp – det är slöseri med både tid och energi, och det känns lika jobbigt att flyga igen som att springa igen efter att ha gått en stund. Det är inte omöjligt att jag till och med väggar.
Vi ses efter målgång, det vill säga när vi nått vår slutdestination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar