Extremt högt och otroligt nära (305 dagar)

På lördagskvällen skämdes jag över att jag inte hade sprungit, men på söndagen var jag glad att jag hade sparat springandet till den vackraste dagen. Det var fortfarande tidig förmiddag när jag sprang de första fem kilometrarna med hunden. Min spådom om barmark är tyvärr ännu inte en absolut sanning, så det blev en del trottoarer även idag.

När jag lämnat hunden improviserade jag min väg genom Hammarbyhöjden och andra närliggande områden. Jag hade inte bestämt riktigt hur långt det skulle bli, så jag höll mig hela tiden inte alltför långt hemifrån. Det blev två små turer upp- och nerför Hammarbybacken samt en sväng förbi Globen där de lastade ut scenografin från gårdagens melodifestivalfinal.

Den sydöstra slingan är de första 5,3. Sedan blev det ytterligare 12,2.

För att jag skulle nå upp i den minst tänkbara definitionen på långpass sprang jag hela vägen till Lilla Sickla och tillbaka istället för att springa närmaste vägen hem. På så sätt blev det åtminstone 100 minuter och 17,5 kilometer. Det var några månader sedan jag nådde upp till det. Jag är också nöjd med att jag lyckades hålla så lågt tempo och att jag fick i mig lunch så snart efter passet.