Eftersom en normal arbetsdag ersattes av en kortare utbildningsdag (och kortare resväg) hade jag fortfarande en timmes dagsljus att leka med när jag hade kommit hem.
Jag tog med hunden på en springande inspektion av Björkhagsspåret. Det är en lagom sträcka att springa tillsammans. Hunden är snabbare än vad jag är, men jag slår henne överlägset när det gäller uthållighet. Vi kommer båda att bli bättre under våren.
Det är relativt upptinat i spåret, men vid 1600-, 2200- och 2800-metersmarkeringarna täcker isen fortfarande hela spårets bredd. Antingen tar man det försiktigt eller så tar man en liten omväg som vi gjorde igår. Perfekt upplagt om man är intresserad av att springa lätt kuperade 600-meters intervaller...
Nu på morgonen gick vi Hammarbyrundan också. Där har det tinat så bra att man kan undvika den kvardröjande isen under hela det 900 meter långa elljusspåret.
Det är riktigt fint i den här skogen nu, så ta er gärna dit för en löptur! Jag kan tänka mig att ha sällskap på ett längre pass när jag springer nästa gång på söndag.
Det är som i våra spår. De enda stället där snön ligger kvar är i löparspåret :-). Är inte det lite typiskt :-).
SvaraRaderaDet har ju naturliga förklaringar. Snön har packats till is av skidåkare och andra motionärer. Vad jag inte kan förstå just nu är varför det tycks vara värst på backkrönen. Brist på hjälp från smältvatten?
SvaraRaderaJa visst är det så. Sen ligger spåren ofta i skugga. Tänkte mest att det är lite typiskt för oss löpare....
SvaraRadera