Midnattsloppet 2011

Med mindre än en timme kvar till start gick jag hemifrån, och som vanligt var den sena timmen den största orsaken till min nervositet. Jag bytte tunnelbana vid Slussen och fick trängas med löpare som skulle starta upp till en timme senare än vad jag själv skulle i grupp 1B. Men jag hade också tur som vanligt — klädinlämning och toalettbesök gick snabbt och smidigt.

Det här blev mitt första Midnattslopp med GPS-klocka. Efter det försenade startskottet kontrollerade jag tempot redan innan den första kilometermarkeringen. Jag var nöjd med att ligga några sekunder under fyraminuterstempo och att inte ödsla energi på att sicksacka mig framåt under den tidiga delen av loppet.

Ganska snart tänkte jag att årets lopp verkligen var något utöver det vanliga. Vädret var fint och åtminstone under loppets första halva var underhållningen fantastisk. De stora skärmarna innan stigningen upp till Sofia kyrka visade en förvirrad Musse, men tyvärr inte hälsningen från min kära flickvän. Jag klarade ändå backen bra, och nu började loppet på allvar.

Jag tyckte det var realistiskt att sikta mot 41 minuter, men det kändes så bra i kroppen under loppet att jag funderade på om jag inte skulle klara 40. Försiktigheten höll mig dock tillbaka till att jag passerat Mosebacke. Sedan ökade jag, medveten om att målet skulle vara 150 meter närmare än tidigare år.

När jag svängde ut på Hornsgatan vågade jag pressa på. Efter en snabb blick på min klocka såg det ut som att jag hade en dryg minut kvar till 40, vilket jag trodde skulle räcka. Närmare målet visade den officiella klockan 22:20, vilket just då inte betydde någonting för mig. Jag sprang så snabbt jag kunde, hela vägen in över sista tidtagningsmattan.

Min egen klocka stannade jag på 40:06. Jag förstod att sub40 var förlorat, men jag var väldigt nöjd med loppet och att jag hade överträffat mina egna förväntningar. Inget av förra årets kaos i årets utökade målområde, och att man inte fick någon flaska med sportdryck kändes mindre viktigt än att snabbt kunna komma därifrån för att fira.

En annan positiv överraskning med årets lopp var att resultaten fanns på hemsidan direkt efter målgång. Utan att ha använt mig av sms-tjänsten kunde jag — sittandes med en öl i handen på en bar på Hornsgatan — se sluttider på samtliga vänner och bekanta. Mitt eget resultat angavs som 40:03. Av 19 000 fullföljande löpare var det bara 315 män och 12 kvinnor som var snabbare.