Hjärtlöst

Förr i tiden hyllade jag löpningens enkelhet. Fortfarande föredrar jag att springa utan en massa bjäfs som bälten och väskor — saker som stör frihetskänslan och den naturliga löpglädjen — men några av de inhandlade prylarna får förstås följa med ut på vissa av träningsrundorna.

Nyligen sprang jag med ryggsäck, vattenflaska och pulsband. Jag hade också karta och mobil med mig eftersom jag letade upp några orienteringskontroller längs vägen. När jag hade sprungit ungefär 9 kilometer och nästan var hemma igen ville jag se vad uppförsbackarna gjorde med pulsen. Klockan saknade dock pulsdata. Förklaringen var lika enkel som idiotisk — jag hade inte tryckt fast sensorn på pulsbandet.

Garmins pulssensor med mjukt bälte. Här omonterat.