Förtrollad av kontroller

Jag har börjat orientera. Det låter kanske mer avancerat än vad det egentligen är, för jag har inte gått med i någon klubb och jag kommer inte att börja jiddra om O-Ringen eller liknande. Men jag springer med karta och letar efter kontroller, vilket förmodligen kan anses vara själva definitionen på att orientera.

Kartan (som jag fick av en av mina nya grannar) är märkt hittaut.nu. Den har 60 markeringar, ”checkpoints”, som i verkligheten motsvaras av en stolpe med ett nummer och en bokstav. Uppdraget, om man skulle välja att acceptera det, är att leta upp dessa numrerade stolpar och notera bokstäverna.

Projektet finns på flera ställen i landet. Det är Järla Orienteringsklubb som spridit ut Nackas kontroller. Det tillkommer fem varje månad, så just nu finns det 75 kontrollpunkter indelade i fyra olika svårighetsgrader. En av stolparna står i en stigförgrening ett par hundra meter hemifrån, andra mitt ute i skogen flera kilometer bort.

Från början såg jag orienteringskartan som en morot för att springa oftare och till andra ställen. Tyvärr är jag en dålig orienterare. Om jag inte hittar en kontroll så försöker jag förmå mig att springa vidare inom några minuter, men det har hänt att jag stannat och letat. Länge.

Letandet efter kontroller har blivit en besatthet (vilket fick min sambo att säga ”Du är förtrollad av dina kontroller”). Jag planerar långpass utifrån vilka kontroller jag kan nå och tar kartan med mig ut även på hundpromenaderna.

Lite von oben-perspektiv mellan checkpoint #22 och #23.

De omedelbara följderna av min nya hobby är att jag kommit ut oftare och fått se en hel del fantastiska platser. Det enda negativa så här långt är att kilometerantalet står still i de fall då jag inte omedelbart hittar kontrollen.

Jag har hittills registrerat 28 kontroller på hittaut.nu. Närområdet är ganska rensat bortsett från några enstaka kontroller som hittills undgått mig. Nu funderar jag på när det kan passa att springa till Kvarnholmen, Nyckelviken eller rentav bortåt Skurusundet.