Visst sov jag gott, men jag vaknade ändå strax innan klockan 6 utan att somna om. Så har det varit hela hösten – jag vaknar vid sex-halvsju även på helgerna och oavsett vilken tid jag gick till sängs.
Jag känner mig lite matt i kroppen efter gårdagskvällens löpning (har också bedhead med anledning av den sena duschen), men efter tvåminutersrushen mellan tunnelbanan och pendeln kändes det ändå bättre än för två veckor sedan. Sjukdomen har lämnat kroppen och konditionen återvänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar