299: Möt mig i spåren

Jag har varit ledig tre dagar i rad för första gången sedan Chicagoresan i oktober. Visserligen har jag smygjobbat lite hemifrån, vilket jag egentligen är emot (kan inte kontorsjobb utföras på normal arbetstid så är det fel på jobbet), men jag har haft god möjlighet till återhämtning och gradvis tillfrisknande.

Den fysiska stimulansen har bestått av hundpromenader i närområdet, oftast i motionsspåren runt Björkhagen, Kärrtorp och Bagarmossen. Nästan dagligen har jag hälsat på vänner och bekanta som är ute och springer. Grannar i både trappen och grannporten, före detta studie- och arbetskamrater – ibland vid flera olika tillfällen. Samtliga är personer som jag tror skulle definiera mig som löpare i högre grad än sig själva, samtliga är personer som alltså springer mer än vad jag gör.

Snart ska det bli ändring på allt detta. Mer tid utan jobb och mer tid i löparspåren. Det ska vara en självklarhet att se mig springa när man besöker löparspåren häromkring.